Foto: Patrik Cegrini

Underjordiska toner av ett kohorn på turné

Uppdaterad
Publicerad

Skandinaviens äldsta spelhorn hittades i en torvmosse i Värmland på 1940-talet. En instrumentmakare i Skåne har byggt en kopia av hornet.

Nu ska replikan av järnåldersfyndet och dess musik ut på Europaturné.

När instrumentbyggaren Åke Egevad i Kristianstad blåser i sitt kohorn, då svarar fåglarna och korna kommer springande.

– De kommer direkt. Korna har inte gått utbildning och lyssnat på speciella låtar. De attraheras av de här tonerna. Det är bara så, säger instrumentbyggaren Åke Egevad till Sydnytt.

Järnåldersfynd

Åke har gjort en replika av det över 2000 år gamla Konsterudshornet, som ä Skandinaviens äldsta kohorn med fingerhål, framgrävt på 1940-talet i en torvmosse utanför Kristinehamn i Värmland.

Konsterudshornet är 27 centimeter långt och har fem fingerhål, men troligen har bara tre av dem använts.

– Det mest spännande med det här är att man har ju sökt vissa toner. Många av hornen som jag har sett som är forntida, där sätter man tre fingerhål på ungefär det avståndet och sen är man nöjd med det och de hornen stämmer inte så väldigt bra för våra moderna öron. Men det här stämmer väldigt perfekt alltså, säger instrumentbyggaren Åke Egevad.

Klang med kraft

Kohornet har i Skandinavien varit ett viktigt och magiskt ljudverktyg både för kommunikation och musik sedan den romerska järnåldern.

– Man har använt det som ett klingande arbetsredskap när man förde sin boskap bort från byarna för att spara på betet. Där använde man ett sånt här horn, både för att kommunicera med djuren, med andra kollegor och sen så använde man för att skrämma bort de störtsa hoten som vid den tiden var varg och björn, säger musikarkeologen Cajsa S Lund.

Del av ett EU-projekt

De underjordiska tonerna från replikan av Konsterudshornet kan höras bortåt flera mil över Kristianstadslätten och snart ska de även få klinga över hela Europa.

Cajsa S Lund deltar med Musik i Syd som bas, i ett europeiskt forskningsprojekt där kohornet ingår. Hornet är Sveriges bidrag till en musikarkeologisk vandringsutställning som ska turnera över Europa.

EMAP – European Music Archaeology Project – är ett femårigt EU-projekt som inleddes 2013 och som försöker besvara frågor om vår äldsta musikhistoria. Det är ett av EU:s mest omfattande kulturprojekt inom ramen för EACEA – The Education, Audiovisiual and Culture Executive Agency.

Musikarkeologi i skolan

På den musikarkeologiska vandringsutställningen ska besökarna kunna provspela de gamla instrumenten och förutom det svenska kohornet, ska det också ska spelas på grekiska lyror och bronslurar, en stridstrumpet från Rom samt en vattenorgel från Pompeji.

Sju länder medverkar: Italien, Spanien, Cypern, Tyskland, England, Skottland och Sverige.

Tanken är att projektet även ska nå ut och samarbeta med eleverna i olika skolor runt om i Europa.

– Utöver utställningen kommer det att bli program och workshops för skolorna, inte minst här i Skåne. Det borde väcka intresse för det här är ett unikt projekt. Musikarkeologi i den här omfattningen hittar man inte överallt i världen och här är Sverige ett föregångsland, avslutar Cajsa S Lund, musikarkeolog.

Den 6 juni nästa år blir det urvernissage för utställningen på Gråbrödraklostret i Ystad.

Musiikarkeologi

Forskning som med tvärvetenskapliga metoder försöker beskriva, förklara och rekonstruera musik och andra icke-språkliga ljudbruk i såväl historiska som förhistoriska samhällen på basis av arkeologiska fynd.

Musikarkeologi anknyter till både arkeologi och musikvetenskap, främst musiketnologi. Musikarkeologins huvudkällor är bevarade ljudredskap samt bilder av dem. Forskning utifrån sådant källmaterial har förekommit länge, särskilt rörande antiken och andra högkulturer (t.ex. de i Egypten, Kina och Mellanamerika).

I Nordeuropa har främst bronslurar ägnats uppmärksamhet. En mera systematisk och omfattande musikarkeologisk forskning rörande musik och ljud i primärt Nordens förhistoriska skeden inleddes i mitten av 1970-talet i Sverige.

Dess bärande tanke är att forskningsobjektet inte kan inskränkas till musikodling i konventionell mening utan också måste omfatta andra slag av ickespråklig ljudodling som människor i förhistoriska samhällen avsiktligt kan ha skapat för olika ändamål med röst och redskap.

Detta synsätt, som öppnat nya tolkningsmöjligheter beträffande arkeologiskt fyndmaterial, har sedan 1980-talet expanderat internationellt.

År 1983 konstituerades inom ICTM (International Council for Traditional Music) ett kontaktorgan för musikarkeologer världen över.

Källa: Cajsa S Lund / Nationalencyklopedin

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.