Världens äldsta spya, en regurgitalit, troligen en uppkastning från en fisködla, ett delfinliknande djur med skarpa tänder. Foto: University of Greenwich

Världens äldsta spya

Uppdaterad
Publicerad

Det låter kanske inte särskilt glamoröst att leta gamla spyor och bajs.

Men maginnehåll från dinosaurier och andra urtidsdjur ger forskarna unika ledtrådar om hur livet på jorden sett ut.

Mats Eriksson, professor vid Lunds universitet, tycker att regurgitaliter och koproliter, fossil av spyor respektive bajs, är väl värda att leta efter.

– Det är faktiskt några av få bevis som vi har för fossila organismers diet och matsmältningssystem. Man kan få inblickar i urtida ekosystem, säger han.

I Kristianstadområdet, som var ett skärgårdslandskap för 80 miljoner år sedan, har han arbetat med flera fynd, bland annat av skruvformade koproliter.

– Koproliterna kommer från en del hajar och fiskar som hade spiralvridna tarmsystem. I koproliterna har vi hittat fragment av mindre fiskar, små fiskben från bytesdjuren helt enkelt, säger han.

Världens äldsta spya

Som med alla studier av uråldriga lämningar krävs en hel del detektivarbete med fossilen. En första utmaning är att klargöra att det faktiskt är exempelvis en gammal spya som hittats, en annan att ta reda på vem som kräkts upp den.

I början av 2000-talet upptäckte brittiska forskare en 160 miljoner år gammal uppkastning av bläckfiskdelar, det hittills äldsta regurgitalitfyndet. Forskarna tror att den kommer från en fisködla, en delfinliknande reptil som kunde bli uppemot 20 meter lång, eftersom man tidigare hittat liknande fynd inuti fisködlefossil. Bläckfiskarnas inre hårda delar skulle antagligen ha förstört fisködlans tarmar om de passerade den naturliga vägen.

– De har smält mjukdelarna, och sedan spytt upp de hårda delarna, säger Mats Eriksson, och jämför med dagens kaskelotvalar, som kräks upp hårda bläckfisknäbbar.

Att det just var spyor kunde forskarna anta eftersom bläckfiskarna var för unga för att ha dött naturligt och att ytan frätts, antagligen av magsyra.

T. Rexmat hittat

Avföringsfossil från jättelika titanosaurier för omkring 65 miljoner år sedan har kunnat visa att djuren åt gräs, som forskarna tidigare inte ens trodde fanns vid den tiden. Och fossiliserad spillning har kunnat berätta en hel del om Tyrannosaurus-släktets matvanor. Ett avföringsfynd i kanadensiska Saskatchewan 1998, visade att en ung, växtätande dinosaurie ätits upp. Fossilen innehöll mycket krossade benfragment.

– Det var väldigt spännande, för det var första gången vi hittade koproliter från en köttätande dinosaurie, säger Karen Chin, docent vid University of Colorado, och en i forskarlaget.

Fann muskel

Den enda rovdinosaurien som hittats i närheten som skulle ha kunnat äta den var T. Rex.

– Innan trodde man kanske att T. Rex slet av köttstycken från benen. Men det här var bevis att den även kunde svälja ben, säger hon.

Ett större fynd av tyrannosauriebajs gjordes 2003 i Alberta av Karen Chin och andra forskare. Det var omkring 75 miljoner år gammalt, cirka tio miljoner år äldre än T. Rexfyndet, möjligtvis från en art inom släktet Gorgosaurus.

– Vi hittade fossiliserad muskelvävnad, alltså kött, det var anmärkningsvärt, för det brukar brytas ner fort, säger hon.

Forskarna lade ner stor möda på att fastställa att det rörde sig om just muskelvävnad, med hjälp av elektronmikroskop.

Måste hitta fler

Att hitta stora bitar kött i spillning betyder att måltiden snabbt måste ha passerat tarmkanalen, vilket påminner mer om systemet hos varmblodiga djur än hos krokodiler och ormar, där muskler och ben bryts ner i magen.

Karen Chin påpekar att det är viktigt att inte dra för stora slutsatser.

–Det är också möjligt att den här tyrannosaurien var sjuk, eller att den åt en ovanligt stor måltid. Vi måste hitta fler exempel att studera, men man kan åtminstone säga att det var ett extraordinärt fynd av en måltid, säger hon.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.