Jag slås av är att det finns många som har så mycket att berätta och dela med sig av. Egentligen har alla människor en liten bok inom sig, för livet är i sig så intressant, lägger vi där till våra drömmar och fantasier är nog steget inte så långt till en bestseller.

När vi träffar Pernilla Stalfelt berättar hon om sin nyskrivna bok Vem är du? Boken tar upp ämnet intolerans och hur intolerans kan motverkas, boken ska delas ut till 100 000-tals tredjeklassare. Bakom boken ligger åtskilliga timmars samtal med skolbarn som sammanställts, bearbetats och bantats ner till ett antal sidor.

Lawen Mohtadi kommer springande med andan i halsen. En intervju med Expressen, om hennes bok, Den dagen jag blev fri, hade dragit ut på tiden. Boken handlar om Katarina Taikon som var en talesperson för romerna och som skrev böckerna om Katitzi. Det var ett foto på Katarina Taikon som fångade författaren Lawen Mohtadis intresse och som i sin tur ledde till boken.

Samtalet flyter enkelt mellan Lena Ebervall och Per E Samuelson och det kanske inte är så konstigt då författarparet är gifta med varandra och dessutom jobbar de på samma advokatbyrå. Deras andra bok, Mördaren i Folkhemmet, handlar om den morddömde Olle Möller och hur han behandlades av polis, press och rättväsende. För att komma så nära sanningen som möjligt har de lagt ner mycket tid på att läsa gamla domstolsprotokoll och annat arkivmaterial.

Tre författare, tre väldigt olika böcker. Men författarna jag träffade idag har ändå något gemensamt. Drivkraften att berätta, lusten att skildra en skärva av verkligheten och fantasin. Tänker på alla timmar de suttit ensamma framför en skärm och knappat in mening efter mening och fyllt ark efter ark med sin story. Kanske är det just därför vi inte alla skriver ner den där boken vi bär inom oss, för vi vet att vi vare sig har drivet eller tålamodet att fylla det vita arket.