Här om dagen talade jag om för en god vän att jag skulle till Bok och Biblioteksmässan i Göteborg. Det blev tyst för en stund och sedan sa hon. - Är det inte bara sådana där superintellektuella litteraturvetare som är där?

De senaste åren har jag i stort sett bara läst det som jag tror man skulle kalla kiosklitteratur. Det är enkelt, underhållande och ganska lättsmält och ofta går det att lista ut slutet redan i början av boken. Den typen av litteratur passar mig väldigt bra just nu och det fyller mitt lästbehov.

Men om sanningen ska fram har jag också befunnit mig i sammanhang där, om jag nu lånar min väns uttryck, superintellektuella litteraturvetare pratar och analyserar mästerverk, nobelpristagare och tunga klassiker. Då har jag ofta suttit tyst och känt mig lite dum. Jag drabbas av känslan att jag borde ha läst allt det där. Men vem är det då som avgör vad som är en bra bok?

I min värld måste det vara varje enskild persons att avgöra vad som är en bra bok och att ingen ska behöva känna sig mindre vetande för att den tyngre litteraturen inte gjort inträde i bokhyllan.

Därför är det härligt med en bokmässa för här finns verkligen något för alla. Här kan du hitta de tunga författarna, deckardrottningarna, serietecknarna, kockarna, trädgårdsmästarna, pedagogerna, musikerna, fotograferna.

Så kära vän, visst kan jag springa på de superintellektuella litteraturvetarna under bokmässan, men jag kan lika väl hamna bredvid en äldre dam i kafeterian som söker efter en bok om pelargoner.