För att få fler att intressera sig för skotersporten tog sig Uppsalabon Linus Nilsson till Grönland med ett gäng kompisar. Tanken var att spela in en film. Men utöver timtal med filmmaterial kom de också hem med en världsunik upplevelse.
– Det är ingen annan som gjort det vi gjorde. Vi är skoteråkare och ingen utifrån Grönland, på den nivån vi är, har tidigare åkt dit och gjort något liknande, säger Linus Nilsson.
Tillsammans med nio kompisar spenderade Linus två veckor på ön. Med sig tog de i princip bara skotrarna och tanken med resan var att tillsammans med några lokala guider skulle besöka outforskade delar av Grönland och testa ön till max.
Testa gränserna
– Vi åkte till Grönland för att spela in en skoterfilm och för att testa vad som var möjligt på ön, säger Linus Nilsson.
Väl på ön gjorde gänget dagsturer till avlägsna berg och dalar. Vissa nätter spenderades ute i det fria, andra inte – och även om alla dagar innefattade samma tema (skoteråkning) så var ingen plats den andra lik.
– Vi har sett saker som så få har gjort. På Grönland ligger samhällena mestadels ute vid kusterna. Vi åkte mycket tvärs in över landet. Till ganska otillgänglig terräng, säger Linus.
Planeringen innan var rigorös. Skotrarna skickades med fraktfartyg, och kontakter togs och skapades på plats innan ankomst. Hjälp fick de av en lokal skoterklubb. En skoterklubb vars utbyte med kom att bli givande.
– Vi är extremåkare. Skoterklubben som hjälpte oss där hade aldrig sett något liknande. De hoppar inte så mycket, och vi hade med oss många hoppkillar som testar luften på ett sätt som de inte sett förut.
Samma mål
Skaran som åkte till Grönland var en blandad sådan. Vissa riktiga hoppar, andra med andra styrkor. Men gemensamt hade alla viljan till att åka skoter på ställen de inte gjort förut. Samtidigt som lärdomar från andra skoteråkare skulle tas.
– De åker på ett annat sätt där. Mycket transport men också extrem transport på så vis att man kan klättra uppåt längs isväggar och så. Det är olika typer av åkning beroende på var man kommer ifrån helt enkelt. De var väldigt imponerade av det vissa av oss kunde göra på en skoter, säger Linus Nilsson.
Även den lokala matvarubutiken tyckte de ditresta svenskarna var intressanta. Under de två veckorna som gänget spenderade på ön sponsrades de med mat.
– Det är otroligt vad vi fått för hjälpt från grönlänningarna, säger Linus.
Något som slog gänget bortsett ifrån välviljan och det maffiga naturen.
– Otroliga syner. Allt är så stort. Bergen, vidderna sjöarna. Det är som Norge kontra Nordamerika. Riktigt häftigt, säger Linus.
Problem
Resan gick i det stora hela relativt problemfritt. Även om de innan hade hört talas om bland annat isbjörnarna.
– Resan gick bra. Det enda missödet vi hade var att en skoter gick sönder ute i vildmarken en av dagarna. Vi skulle upp för en backe och fick en skoter problem. Vi försökte få igång den, men det gick inge vidare. Vi var tvungna att lämna den där över natten och komma tillbaka dagen efter. Då hade vi support från en pistmaskin och det gick bättre, men det var tråkigt för ägaren, Skotern blev i princip bara skrot, säger Linus.
Med sig till Grönland hade Linus flera kameror. Filmandet rullade på nästan 24/7.
– Vi ska göra en dokumentärfilm som är så mycket mer än de som tidigare gjorts. Förut har det mest varit kortfilmer med häftiga hopp och så men vi vill visa livet omkring. Vi vill också att filmen ska kunna ses av alla och att även de som inte är intresserade av skoteråkning från början ska kunna få upp ögonen för det, säger Linus.
Vad är det bästa med skotersporten då?
– Det är friheten. Att bara kunna ställa sig på en skoter och åka till ställen som inte kommer till annars, säger Linus Nilsson.