– Det är ju som att försöka ta sig fram på en nyplöjd åker. Det är hopp och skutt. Vi kör ju fem gånger om dagen så vi kör sönder det mesta som finns i bussarna. Var och varannan vecka är de på reparation, säger busschauffören Catrine Arnesson.

Väg 957 har definitivt sett bättre dagar. Tjällossning och regn har gjort en redan dålig väg ännu sämre. Den till synes ensliga vägen trafikeras dagligen av timmerbilar, hemtjänst, skolbussar och de boende själva.

– Vi vill inte ha det så här. Vi är för många som är beroende av en fungerande väg. Det kostar stora summor för våra bilar som går sönder. Ska vi inte få bo kvar här på grund av att vi har så dålig väg? undrar Mats Kåreskog som bor vid vägen.

Finns en plan

Gunilla Larsson på Trafikverket är ansvarig för underhållet av vägarna i området just nu är hon ute på en turné för att se vad tjälen och regnet gjort med vägnätet och hennes dom är ungefär lika hård som bybornas: 

– Den är katastrof rent ut sagt. Vi har en underhållsplan för vägen. Att vi ska grusa upp den etappvis. Men den är 4,1 mil lång så det tar tid.

– Det sliter på bilar och det sliter på folk. Jag står inte ut längre. Jag vill bo här men jag vill inte ha det så här, säger Mats Kåreskog.