– Hur kan människor bli så onda? På något sätt är det en existentiell fråga, säger Eva Thorstensson Landin, författare till boken Inte glömma, inte minnas.

Jag träffar henne i Sigfridstorp där hon bor några mil från Arvika.

Nu ger hon ut sin bok i en ny bearbetad upplaga, med ett nytt förord och en ny dikt om längtan till Damaskus i ett krigshärjat Syrien, skriven av journalisten Ali Alabdallah.

Redan 1997 skrev Eva Thorstensson Landin sin bok efter en resa till dödslägret Auschwitz i Polen tillsammans med den ungerska judinnan Flora Gladh, som överlevde förintelsen.

– Vi blev väldigt goda vänner Flora och jag, säger hon.

Hon berättar hur hon läste upp texterna i boken för Flora, som med tårarna rinnande på kinderna konstaterade att det handlade om just henne.

Episk dikt kallar hon den form hon valt för sina berättelser. Flora Gladh är central i boken som också knyter ihop historien med bilder från kriget på Balkan och ett rasistiskt mord i Klippan.

– Ondskan bara fortsätter, hur är vi funtade vi människor? Och hur ska vi komma tillrätta med det? Har man inte historien med sig kommer vi aldrig att förstå.

I många år bodde Flora Gladh i Deje. För tre år sedan avled hon och en person som var med och kunde vittna om helvetet på jorden var borta.

Men hennes minnesbilder får nu ett nytt liv när en ny upplaga av boken ges ut.

– Jag tror att Flora i sin himmel är väldigt glad att den kommit ut igen. Hon insåg. Man får inte glömma, säger Eva Thorstensson Landin och läser ett avsnitt ur boken.

”....men vad skulle det tjänat till

och vem skulle du välja

i sorgens inferno

Det finns de som säger

att detta aldrig har hänt...”