Framtiden för lokala och småskaliga slakterier ligger i utbildning av styckare. Annars är hela branschen i fara.

– Ända sedan vi startade för fem år sedan har det varit svårt att hitta kompetent personal, säger Anders Edman, ordförande i Kils Slakteri AB.

– Det finns ju ingen utbildning av styckare i Sverige, så vi har varit tvungna att hyra in en polsk styckare. Maten, den kommer fram genom stjärnkockarna och kockutbildningen. Men vi verkar ha glömt bort det som ligger i kedjan före kockeriet.

Annat i Polen

Darek Poreba från södra Polen lär kunna stycka 25 kroppar på en vecka. Han kommer från en trakt där styckarna har hög status och hög yrkesskicklighet.

– De sökte efter någon och jag var ledig, så jag åkte hit, säger Darek Poreba.

Han håller högt tempo när han styckar.

– Jag håller mitt eget tempo. Ingen säger åt mig att jobba fortare, säger Darek och skrattar.

Inte lika tungt

På Kils slakteri hoppas man kunna starta en egen, lokal utbildning.

– Det blir mycket dyrare för oss och svårare att hitta folk från främmande länder, som ska komma hit, säger Anders Edman.

Att vara styckare är ett tungt arbete, men för Darek innebär jobbet i Värmland ett annat sätt att arbeta.

Styckandet i Kil skiljer sig från hur det görs hemma i Polen.

– Hemma styckar vi hela kroppen på arbetsbänken. Det är tungt. Här i Kil gör vi största delen av styckandet med kroppen hängande. Det är bättre, man får röra sig mer och belastar inte lika tungt, säger Darek Poreba.