– Jon var vårt älskade sladdbarn, han var yngre än de andra barnen, berättar Jons pappa Even Magnusson.

– En gladlynt kille, han hade ett väldigt stort hjärta. Hans signum var att ”alla ska vara med”.

Jon Magnusson var arton år, han hade ett stort idrottsintresse och var lovande fotbollsspelare. På natten den 21 augusti 2013 vaknade han med pulserande huvudvärk, frossa och svettningar.

–Jon hade haft huvudvärk ända sedan han var liten, det var något väldigt välbekant för både honom och mig, säger Jons mamma Gunnel Magnusson.

– Så när han sade att den här huvudvärken inte var som vanligt, då blev jag orolig.

– Han var orolig att han hade fått hjärnhinneinflammation, för han hade en bekant som haft det, säger Even Magnusson.

Jons mamma Gunnel ringde sjukvårdsrådgivningen och fick rådet att Jon skulle gå till vårdcentralen i Lindome. Där bedömde en läkare att det handlade om förkylning, kanske bihåleinflammation, och gav Jon recept på nässpray. De återvände hem, men blev allt mer oroliga.

– Arton år och 195 centimeter lång, det här stora kraftpaketet, säger till mig ”mamma, lämna mig inte ensam”, säger Gunnel Magnusson.

”Kände mig ifrågasatt”

Klockan fem morgonen därpå blev Gunnel så orolig att hon åter ringde sjukvårdsrådgivningen, men de gav rådet att fortsätta med nässpray. På dagen körde ändå Even Jon till akuten på Mölndals sjukhus. De blev hänvisade till jourcentralen, eller primärvårdsakuten som den formellt heter, där de fick träffa en läkare.

– Jag sade att jag tror att pojken har fått hjärnhinneinflammation. Då frågade han mig om jag jobbade inom vården. Jag kände mig ifrågasatt, säger Even Magnusson.

De sade till doktorn att detta inte var den vanliga huvudvärken Jon brukat ha. Jon hade kraftig värk, och sade att det kändes som om något rörde sig inne i huvudet. Han hade också svårt att läsa text i sin mobil och att tänka klart.

– Jon berättade att han idrottade mycket, och då sade läkaren att ”jag utesluter hjärnhinneinflammation, men jag vet vad det är”. Och det han visste var att det var spänningshuvudvärk. Då fick han citodon, en stark värktablett, som han skulle knapra av. När vi sedan kom ut på utsidan gjorde vi high-five och sade ”vad skönt, det var bara spänningshuvudvärk”, säger Even Magnusson.

Jon kände sig sedan stundtals bättre, värktabletterna kan ha dolt en del av smärtan. Men när han efter två dygn blev sämre körde Even och Gunnel honom till akuten på Sahlgrenska. Men Jon förlorade medvetandet när de kom fram och avled på sjukhuset. Orsaken var hjärnhinneinflammation.

– Det går inte att beskriva så att någon förstår som inte har varit i den situationen att förlora ett barn, säger Gunnel Magnusson.

– Vi sökte hjälp men jag känner att vi blev stjälpta istället. Så min uppmaning till alla som går till doktorn är: Stå på er, ni kan era barn allra bäst.

Kritiseras av IVO

Primärvårdsakuten på Mölndals sjukhus kritiseras nu av Inspektionen för Vård och omsorg, bland annat för att inte ha tagit Jons symtom på allvar. Och inom Närhälsan, som är namnet på den offentliga primärvården i Västra Götalandsregionen, medger man brister och har tagit till sig av kritiken.

– Det är ju en väldigt tragisk händelse som alla involverade är bedrövade och starkt berörda av, säger Karin Rignér, chefsläkare på Närhälsan.

Vad säger du om att Jon blev hemskickad med citodon?

– Det visade ju sig i efterhand ha varit ytterst olämpligt, eftersom man då inte hade samma möjlighet att värdera smärtan som fortsatte.

Vad har ni gjort för att förhindra att detta händer igen?

– Vi har gjort riktlinjer för bedömning av vitalparametrar, vi har gjort ett instrument för värdering av smärta i form av en riktlinje. Man kan ju aldrig garantera att det inte händer igen, men vi hoppas att vi har höjt medvetandegraden om att värdera de här sakerna, säger Karin Rignér.

– Jag är nöjd att man riktar kritik, för det visar att man tar faktiskt detta på allvar. Men det finns absolut inga vinnare i detta, säger Even Magnusson.