Vi träffas på det gamla kontoret strax utanför Skärhamn på Tjörn. Idag gapar lokalerna tomma.
Men 1975 när Vilgot Johansson flyttade hit stod Johanssongruppen på sin höjdpunkt. Som mest hade rederiföretaget som Vilgot drev med sin bror Lars över 3000 anställda. Familjen Johansson kallades Tjörns Onassis.
I höstas fyllde Vilgot Johansson 82 år, men fortfarande dras han med en gigantisk skuld till staten i sviterna efter konkursen 1982 – den dittills största sedan Krügerkraschen.
”Alldeles kolossalt orättvist”
Idag är han den privatperson i Västsverige med den största skulden hos Kronofogden, 377 miljoner kronor, och sen drygt 30 år tillbaka för han en David och Goliat kamp mot staten för att bli skuldfri.
– Det känns ju alldeles kolossalt orättvist för en människa som har jobbat för sysselsättning och verksamhet i hela sitt liv. Då tycker man det är orättvist, säger Vilgot Johansson
För att förstå varför staten fortsätter att kräva en pensionär från Skärhamn på astronomiska belopp får vi gå tillbaka ända till 1979. Då var Vilgot och brodern Lars redarkungar på Tjörn och stora varvsägare.
När affärerna började gå dåligt beviljats bröderna ett statligt varvsstöd på över en miljard, lån som de tvingades gå i personlig borgen för. Pengar som staten ända sedan dess försökt få tillbaka. Själv tycker Vilgot Johansson att det var orimligt att kräva personlig borgen på så stora belopp.
– Så länge som det här har pågått och med den förutsättningen som fanns med den borgensförbindelsen så tycker jag det är skamligt att inte skriva bort den, menar Vilgot Johansson.
Existensminimum
Tre gånger har han försökt nå en uppgörelse med riksgälden, men inte lyckats. Förra året gjorde han ett sista försök att bli kvitt skuldbördan och ansökte om skuldsanering, men inte heller det fick han. Han överklagade hela vägen upp till Högsta domstolen, men i april i år meddelade HD att de inte prövar ärendet.
Avslaget kan vara det sista kapitlet i historien om Vilgot Johansson. Kronofogden kommer att göra en ny tillgångsutredning och de sista åren av sitt liv riskerar han att få leva på existensminimum.
– Vilgot blir väldigt nedstämd när dessa beslut kommer upp och vi märker att han är annorlunda nu efter detta, tyvärr. För några år sedan klarade han sånt här mycket bättre. Men tiden tar väl ut sin rätt, skriver sonen Jan Johansson i ett mejl till SVT Nyheter Väst.