Vesslan ville inte släppa taget om Annika Tännströms ben. Foto: Privat/Annika Tännström

Regionrådet söt-attackerad på löprundan

Uppdaterad
Publicerad

När regionrådet Annika Tännström (M) skulle ut på sin vanliga joggingrunda blev hon attackerad – av en vessla.

– Det var det gulligaste farthinder jag har stött på någonsin.

I Staby strax utanför Kungälv räknar Annika Tännström med att träffa på lite vilt på vägen medan hon springer.

– Jag räknar med att träffa älgar och rådjur ibland och en gång hade grannens fem kor rymt så då fick jag ägna joggingturen åt dem, säger hon.

Något hon däremot inte räknat med var att bli attackerad av en vessla, men det var precis vad som hände henne under fredagen. Och mitt i alltihop lyckades hon fånga den på ett kort, men ack så intensivt, filmklipp.

– Jag var på joggingtur när jag såg det bruna huvudet sticka upp ur diket så jag stod helt stilla för att inte skrämma den, berättar hon.

– Jag var helt paff.

Såg överraskad ut

Hon tänkte att hon kunde få ett foto av den när den sprang över vägen, om hon hade tur.

– Men istället för att springa iväg så sprang den upp på foten och började bita i mitt ben, helt målmedvetet.

Annika trodde först att vesslan skulle inse sitt misstag och släppa taget, men den fortsatte ivrigt att rycka i hennes byxor. Tyvärr började hon fippla med telefonen och lyckades bara få en kort filmsekvens av den, trots att den envist höll på en bra stund.

– Till slut tittade jag på den och sa ”nu får du släppa taget för jag måste springa vidare”, och då tittade den tillbaka och såg jätteöverraskad ut, sedan sprang den till skogs igen.

Ingen bra tid på löparrundan

Annika Tännström har inte tidigare sett någon vessla på sina löparrundor, men efter att ha delat filmklippet på sociala medier fick hon veta att en granne också sett tre vesslor på samma ställe. Så kanske kan hon stöta på sin nya kompis där igen.

– Det blev ingen bra varvstid men det får det vara värt, det var det gulligaste farthinder jag har stött på någonsin.

Fakta om vesslan

Vesslan är den minsta medlemmen i mårdfamiljen i Sverige.

Trots sin ringa storlek är vesslan orädd och försvarar sig med våldsamt temperament om den skulle bli angripen. När man ser den slås man främst av dess ringa storlek, dess charmiga utseende och av dess livfullhet. Mötet består ofta i att man ser ett huvud sticka upp bland kvistar och gräs eller att man ser den titta fram här och där när den kilar omkring i en stengärdsgård.

Den sydliga småvesslans päls skiftar inte färg under vintern utan är brun året om. Den har en mycket oregelbunden gräns mellan den bruna ovansidan och den ljusa undersidan och den har ofta en mörk kindfläck bakom mungipan.

Källa: Jägareförbundet

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.