Khaddi Sagnia är sannolikt en av de gladaste sjuorna i friidrotts-VM i Peking.

Med all rätt.

Den 21-åriga längdhopparen stod för en VM-debut som lovar väldigt gott inför framtiden. 6,78 i finalen innebar en tangering av det personliga rekordet och ett kvitto på att Sagnia kan hoppa som bäst när det gäller som mest.

-Sjunde bäst i världen. Det trodde jag inte när jag kom hit. Alltså, vad låg jag rankad? 23:e eller någonting, säger Sagnia.

-Det här är sjukt, fy fan vad kul. Förlåt att jag svär, men jag tror att det är läge att göra det nu. Det här är en av de bästa dagarna i min friidröottskarriär och det kan bara bli bättre och bättre nu.

Trodde det var övertramp

Medan Erica Jarder försvann efter tre hopp i finalen – 29-åringen hade ont i foten och stannade som tolva på 6,48 – var Sagnia åttonde och sista hoppare att ta sig vidare. I femte försöket kom sedan hoppet på 6,78 efter en luftfärd som hade potential att bli ännu längre.

-Jag är inte så himla van att komma på plankan. Så varje gång jag gör det tror jag att det är övertramp. Så det blev inte känslan av att jag flyger och ska landa, utan det blev lite att jag avbröt i hoppet, säger göteborgskan.

-Det är någonting som jag måste jobba på.

Resultaten i finalen visade att det fortfarande är en bit kvar innan Sagnia kan slåss med de allra bästa. Tianna Bartoletta, USA, vann på 7,14 och fick sällskap över sju meter av brittiska Shara Proctor (7,07) och serbiska Ivana Spanovic (7,01).

”Jobba jäkligt hårt”

Men Khaddi Sagnia vet att hon är en talang med sin bästa tid framför sig.

-Det betyder väldigt mycket att prestera mot de här bra tjejerna i en pressad situation. Nu när jag har gjort så bra ifrån mig vill jag bara göra ännu bättre, jag ska jobba jäkligt hårt för att nå dit jag vill.

Den spontana svenskan sprudlade verkligen efter hoppningen i Fågelboet. Sagnia kom till VM med drömmar om final och inställningen att försöka ha riktigt kul på vägen, ett mål hon lyckades nå fullt ut.

Det fanns med andra ord all anledning att fira på landslagets hotell senare på fredagskvällen. Och Sagnia visste hur hon skulle göra Peking-vistelsen fulländad.

-Jag ska äta en massa bakelser, jag har varit så sugen hela veckan. Min tränare har suttit bredvid mig och ätit tiramisu, och jag har inte kunnat äta någonting. Så nu ska jag gå till hotellet och verkligen äta ihjäl mig. Skit samma om jag går upp tio kilo, jag ska göra det ändå.