På havsbotten längs Norrlandskusten ligger en mörk del av svensk industrihistoria. Vid pappersmassfabrikerna har mängder av spillprodukter pumpats ut i havet, fiberbankarna fulla med miljögifter som DDT och PCB.

– Det är olika typer av kemikalier, klorerade som användes i processen då, säger doktoranden Anna Apler i Uppsala, som forskar om fiberbankarnas fara för miljön.

Gifter gör sig påminda

Det har varit lite av en from förhoppning att fiberbankarna ska ligga stilla på havsbotten och binda miljögifterna. Men nu ser forskarna att gifterna långt efter arr de användes gör sig påminda på flera sätt.

– Man har sett från undersökningar att det varit marina skred. Vi ser från kamerabankar att det frigörs gas från fiberbankarna på grund av att de bryts ner långsamt, säger Ian Snowball, forskare vid Uppsala universitet.

Blir föda till maskar

Samtidigt ser forskarna hur fiberbankarna blandats med naturligt sediment som spolats ner i havet. I sedimentet lever havsborstmaskar som äter av den giftiga massan. Maskarna äts sen av fisk som i sin tur äts av fåglar.

– Vi har sett tecken på att havsörnsägg har ökad halt av miljögifter. De är på väg till samma halt som under 60- och 70-talet, säger Ian Snowball. 

Kartläggning av Norrlandskusten

Kartläggning och riskklassning av fiberbankarna pågår längs hela Norrlandskusten, men även i en del sjöar och vattendrag inåt landet.

Parallellt försöker forskare vid Uppsala universitet säkerställa att det verkligen är giftet i fiberbankarna som sprids uppåt i näringskedjan. Mycket talar för det, men bevisen är inte vattentäta.

– Det är viktigt då vi vill äta fisk från våra egna vatten, fisk som idag har höga halter av miljögifter. Man måste börja se var det kommer ifrån, speciellt de gifter som förbjöds för snart 40 år sedan. De bör ju vara ute ur systemet, men är fortfarande förekommande, säger Anna Apler.