I sakta mak kommer korna från betet på markerna runt gården i Slussfors, en by cirka fem mil nordväst om Storuman. Det är dags för kopedikyr, och klövverkaren är på gården. 

Men alla vill inte in i buren. Herefordkon är tjurig, men bättre går det med den svart vita låglandskossan. Efter en halvtimmes kamp och med gemensamma krafter står kossan på plats i stålburen.

– Ja, du vet det är som med kvinnor, man måste ta dem med list, säger klövverkaren Benny Persson som bor i Norsjö men som verkar över hela länets inland.

”Som att klippa naglarna på en människa”

Benny Persson har mest hållit på med hästar och hovar men nu är han en av de sista som ger klövvård manuellt på kor med klubba och kniv.

– Det krävs en viss omsorg om korna för att få det att fungera. Annars blir de halt och får ont i olika delar av kroppen, säger Benny Persson.

Han hugger bort stora delar av klövarna på korna och putsar bort ojämnheter och det ser lite vådligt ut. Det ser ut att göra lite ont för korna.

– Nej absolut inte, de känner ingenting. Det är som när man klipper naglarna på en människa om man ska jämföra, säger Benny Persson.

Skippar rondell och fräs

De flesta använder rondell eller fräs för att putsa till klövarna på korna.

– Benny har alltid hjälpt mig med klövvården på mina kossor. Det har fungerat bra så då får han fortsätta, säger Petter Karlsson som driver jordbruket med SLB och Herefordkor.

Herefordkon som var lite tjurig och inte ville in i buren är färdigverkad och med lätta kliv går hon ut ur buren. En stunds omvårdnad och ”pedikyr” tycks ha gjort henne gott.