Lupinkampen: Carla, 77, kräver utrotning

Uppdaterad
Publicerad

Den är vacker och den förskönar trista vägrenar, blomsterlupinen. Men med sin extrema överlevnadsförmåga är den också ett hot mot ängsväxter – och rör upp starka känslor.

I Vännäsby kämpar Carla Sandahl, 77, mot den vackra invasiva växten.

– Jag är orolig för att vår artrikedom blir störd, säger hon.

Lupinen klassas som invasiv, det vill säga den tar över så lätt att andra arter hotas, och i Sverige är det olika i olika län hur kraftfullt den bekämpas.

”En ringde och grät”

Men det är en kamp som upprör. De olika entreprenörerna som röjer vägrenarna blir ofta utskällda av oförstående människor som tycker att de förstör.

– Det här är känsligt, säger Lennart Andersson på Trafikverket i Umeå. Det är arga nävar, svordomar och det var till och med en dam som ringde och grät när vi var ute och röjde. Allmänheten vill ha kvar dem, och jag kan hålla med dem delvis, jag tycker också att de är vackra.

Kvar för att slippa bråk

I Jämtland har Länsstyrelsen tillsammans med Trafikverket tagit fram en broschyr med information om varför man röjer bort lupinen, eftersom de också råkar ut för ilskna bilister. Men i Västerbotten låter Trafikverket ofta bli att ta bort lupinerna alls medan de blommar, för att slippa bråk. Någon konkret plan finns inte och någon order att ta bort lupinerna har Lennart Andersson inte fått, men han efterlyser en sådan.

Svårt utrota skönhet

Även Carla Sandahl i Vännäsby vill ha en nationell plan för lupinens bekämpande, även om hon inser att det blir svårt att utrota den livskraftiga skönheten.

– Det är ju det som är motsättningen, att kämpa mot en mycket vacker växt, men vi måste göra det, säger Carla Sandahl. Annars har vi snart förlorat vår inhemska flora.

– Jag hoppas att det ska sättas in ett rejält arbete på detta, och så fort som bara möjligt.

Vad tycker du om lupinens vara eller icke vara i vägkanten? Rösta här nedan. Omröstningen pågår till och med fredag 10.00.

Lupiner

Blomsterlupinen tros ha kommit in till Sverige på 1870-talet från Amerika. Den är en så kallad kvävefixerare, tillsammans med bakterier på dess rötter bildar den kväve, alltså näring, och kan växa på de mest näringsfattiga jordar, som till exempel vägrenar.

Varje planta kan bilda hundratals fröer och den sprider sig även med sina kraftiga rötter. Då konkurrerar den ut ängsväxter som blåklocka och prästkrage som vill ha näringsfattig jord. Och då hotas även insekter, till exempel fjärilar och vildbin och til slut den biologiska mångfalden.

Källa: odla.nu/Länsstyrelsen Dalarna

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.