Maria Pietilä Holmner är på hemmaplan. På idrottsmedicin i Umeå värmer hon upp med sina landslagskompisar. I två dagar mäts deras fysiska status, Två läger i alperna har de hunnit med. Nu är det sju intensiva veckor kvar till Sölden i oktober.

– Efter en skön sommar känner jag mig lugn och laddad. Vi har tränat lite annorlunda. Jag har tränat mer kvalitativt än kvantitativt, säger Maria PH som är mycket nöjd med de två inledande lägren i Alperna.

Bränslet tog slut

Hon känns lugn och samlad inför vad som komma skall. Hennes fjolårssäsong som började med en rad fjärdeplatser och som toppades med en seger i Åre före jul slutade med en inte alls lika lysande insats i OS. Hon har vid ett flertal tillfällen berättat att det kändes som bränslet tog slut. I år provade hon ha april som en vilomånad vilket hon tyckte var bra, Nästa sommar fyller hon 30 år, men drömmen och målet att få en medalj i OS finns kvar. Hon satsar på 2018.

– En sån medalj har jag drömt om sen jag var liten, så det har jag inte släppt.

Mån om de andra

Från Västerbotten finns åter Magdalena ”Monne” Fjällström med, fast med ett knä som inte riktigt vill som hon.

– Det gör inte ont och jag kan träna, men det svullnar upp, förklarar hon.

Maria är mån om de senast inkomna i landslaget och erkänner att hon blivit lite som en storasyster till vissa av dem.

– Jag kom själv till landslaget som väldigt ung och där fanns systrar som tog hand om mig då. Jag är väldigt mån om att alla har det bra så kanske jag omedvetet blir lite som en storasyster för de yngre, skrattar hon.