Marianne Flodin Johansson berättar hur hon bara sex år gammal togs från sina föräldrar och sattes på ett barnhem. Året var 1945 och vistelsen där framstår med dagens mått som absolut fruktansvärd.
– Det var fasansfullt, vi fick nästan ingen mat, och spydde vi upp maten så tog dom bort den så vi fick äta den till middag i stället. Men det värsta var att jag fick så mycket stryk där. Jag hade fått en råtta tam, och när de upptäckte det... Jag kunde inte ligga på ryggen på fyra dygn, jag var helt sönderslagen, då var jag sex år gammal, berättar hon.
Mariannes historia slutar inte där, hon berättar hur hon slussats runt i inlandet, utsats för mobbning i skolan, tvingats till barnarbete, misshandlats och ställts inför ultimatumet att gifta sig med en nära dubbelt så gammal man eller skickas iväg till södra Sverige.
Ingen upprättelse
Därför hoppades Marianne på en ursäkt från Svenska staten när det blev klart att Ersättningsnämnden skulle ersätta dem som utsatts för vanvård mellan åren 1920 och 1980. Hon trodde att det hon utsatts för skulle bedömas som oacceptabelt och att en ekonomisk kompensation på 250.000 kronor skulle utbetalas. Så blev inte fallet, något som kommit att riva upp gamla sår hos Marianne, och som hon upplever som ännu en kränkning.
40-talets praxis
Enligt Ersättningsnämnden är det bara de absolut mest allvarliga fallen som beviljas ersättning. Bedömningen sker inte utifrån hur samhället idag kräver att barn ska behandlas utan utgår ifrån vad som sågs som acceptabelt med dåtida mått. Barnmisshandel och barnarbete var praxis under 40-talet och ger därför inte rätt till ersättning, förklarar ersättningsnämndens ordförande Göran Ewerlöf.
– Om man däremot utsattes för våld som är utöver det som betraktas som barnaga så ses det som vanvård. Det måste vara någonting som sticker ut i förhållande till den tidens förhållanden, säger ersättningsnämndens ordförande.
Svårt skipa rättvisa
Ewerlöf säger till SVT Västerbotten att det är mycket svårt att göra riktigt rättvisa bedömningar. En anledning till att så många nekats ersättning är att beloppet på 250.000 kronor ses som ovanligt högt, och det höjer därför tröskeln för vilka som ska berättigas pengarna.
– Det blir svårt att skipa rättvisa och det är någonting man bör tänka på när man upprättar en sån här upprättelseform, säger Ewerlöf.