Livet på fjället bjuder på få bekvämligheter. Den lilla mängd el som Morgan Karlsson förbrukar får han från en solcell vid stugans sydsida och som driver hans radio, några lampor och mobil-laddare så att han kan ha kontakt med omvärlden.
Vatten hämtar han i den brunn han grävt i snön vid en närliggande fjällbäck.
– Jag är aldrig ensam, nästan. Jag brukar säga att det är i stan man är ensam, säger Morgan Karlsson när vi träffar honom utanför Syterstugan.
Otroligt vacker vy
Morgan jobbar som stugvärd åt STF, vilken innebär att det är hans uppgift att möta de vandrare skidåkare och skoterförare som letat sig upp på fjället längs Kungsleden. Jobbet är betydligt mer socialt än man först kan tro menar han.. Stugan har många besökare och vissa stannar några timmar medan andra sover över för att fortsätta sin färd en annan dag.
Platsen han bor på är smäktande vacker. I dalgången österut breder Tärnasjön ut sig och på mornarna ligger dimman tät innan solen bryter igenom den. Några kilometer väst om stugan finns Norra sytertoppen som också gett sitt namn åt stugan Morgan bor i under vintrarna.
Tiden står inte stilla
I motsats till vad en tillfällig besökare skulle kunna få för sig gör tiden inga undantag. Inte ens för storslagna vyer. Även om mycket är sig likt har vissa saker förbättrats, solcellpanelen är ett exempel på det, mobiltelefonin ett annat. Även besökarna har i viss mån förändrats under åren berättar Morgan.
– Förut var både jag och gästerna isolerade och vi hade ingen möjlighet att kommunicera utåt. Idag upplever jag att allting blivit lite mer ytligt, alla håller på och tar bilder hela tiden och ringer hem. I stället för att vara här, i nuet, säger Morgan Karlsson.
Är ingen eremit
Exakt hur det kommit sig att det blivit 25 vintrar på fjället för Morgan kan han inte svara på. Det har blivit ett år i taget och han har inge planer på att sluta. En vanlig fördom är att han skulle vara något av en enstöring uppe i sin fjällstuga och besökare undrar hur han klarar av ensamheten.
– Jag tror många har den uppfattningen, att jag skulle vara något av en eremit. Men när folk har varit här så inser de att jag inte är så ensam, säger Morgan Karlsson.