Flera tittare har hört av sig med glada tillrop efter Västerbottens inslag om bärplockningens historia i Västerbotten. För Henning Sundström väckte de svartvita bilderna gamla minnen till liv.

- Jag var elva år och gick i femman hösten 1942. En dag var vår uppgift att plocka så mycket bär som möjligt. Då kom SF-journalens filmteam kom till Överklinten...

Och efter några timmars plockande var Henning redan castad för en ledande roll i filmen.

Sprang till skogs

-  Jag skilde ut mej från de övriga. Jag var blå runt hela munnen - men blyg. Och jag tyckte det var pinsamt att schavottera. Så jag sprang till skogs och gömde mej, berättar Henning 70 år senare.

Journalfilmen om de bärplockande skolbarnen från Överklinten, Åkullsjön, Stortjärn och Gulltjärn användes i pr-syfte. Den uppmuntrade till ökad användning av inhemska bär i kosten när Sverige på grund av andra världskriget var avspärrat och importen av annan frukt var avskuren.

I den andan hade Överklintens konsumtionsförening byggt sitt blåbärstorkeri. Torkeriet användes framförallt under 40-talets beredskapsår.

- Alfred Jonsson var Konsumföreståndare och en drivande sådan. Han startade mejeri, blåbärstorkeri och svingård, minns Henning.

Torken finns kvar

Blåbärstorkeriet finns kvar än idag - om än ombyggd till spannmålstork.

- Men torkållorna finns kvar, konstaterar torkens nuvarande ägare Östen Nilsson och visar på de nätförsedda ramarna som blåbären breddes ut på innan torkningen.

Så snart filmen var färdigklippt ordnades en offentlig visning i nykterhetslogen Alptoppens ordenshus i Överklinten. 

- Det var en stor händelse att få se sina kamrater röra sej på filmduken. Och rollen som var tänkt för mej, den tog min ljuslockige kusin Martin Brännström.......