Hundraårig strid om vilda bär

Allemansrätten ständigt ifrågasatt I över ett hundra år har vem som helst kunnat tjäna pengar på den fria bärplockningen i Sveriges skogar.

Publicerad – Uppdaterad

Artikeltexten fortsätter längre ner Hoppa till artikeltexten
 Blåbärsflicka i SF:s journalfilm 1940.
Foto: Blåbärsflicka i SF:s journalfilm 1940.

Lika länge har det uppstått konflikter kring bären. Det har bråkats kring bären, både förr och nu.

- Ibland har motsättningarna beskrivits som krig i skogen, konstaterar historikern Anna Stens vid Umeå universitet.

Tillsammans med statsvetaren Camilla Sandström har hon studerat vad riksdagsprotokollen har att berätta.

Ville begränsa plockningen

De första förslagen att begränsa den fria bärplockningen kom redan i början av 1900-talet, när lingonen blev en lönande exportartikel från Sverige till Tyskland.

- Debatten handlade då liksom nu om hur resursen vilda bär skulle förvaltas. I botten ligger frågan om kommersiell exploatering av allemansrätten, konstaterar Anna Stens.

Nu är det bärplockare från Östeuropa och Thailand som förknippas med konflikterna. För hundra år sedan var det stadsborna som tjänade pengar på bären.

- Finns inte acceptans för reglerna som styr nyttjandet av bären, uppstår konflikter, konstaterar Anna Stens och Camilla Sandström vid forskningsprogrammet Future Forests, alltså framtidens skogar.

Flera riksdagsförslag

Anna och Camilla har letat i svenska riksdagsprotokoll och funnit en rad förslag där markägarintressen velat begränsa friheten i bärplockningen.

"Om olofligt borttagande af vilda bär å annans mark" (1908).

"Angående förbud mot plockning av lingon före en viss dag" (1917).

"Om förbud ot användning av bärplockningsmaskiner" (1913).

- Vanliga bärplockare, alltså, som ansågs vara alltför effektiva. Men hittills har alla förslag i riksdagen röstats ned, genom åren, konstaterar Anna Stens.