I ett härbre vid en äng i Harprå i Ånge kommmun finns en lokal teleoperatör som gör det som mobiljättarna Telia, Tele2 eller Tre inte mäktar.  Eller snarare helst inte vill, av kommersiella skäl  – att erbjuda full täckning. 

I den glesaste av glesbygd.

I 35 år har man varit igång i en bransch där i stort sett ALLT förändras, där inget är sig likt.  Utom möjligen Ivar Westberg och hans företag Westél.

Han började i en tid när Telia fortfarande var statliga Televerket och det var mot vite förbjudet att införskaffa telefonapparater annat än genom verkets försorg.

Kontor hemma

Idag är Ivar på väg mot de sjuttio. Han visar runt på företaget, inhyst i den gamla familjegården. Hustrun Nanni Westberg sköter ekonomi och administration medan tjänsten som servicetekniker är vakant.

Ivar är påtagligt nöjd med att ha  lyckats knyta Lundapågen Magnus Persson till företaget som programutvecklare.

Datorernas surr överröstas av vårfåglarnas kvitter på gårdsplanen utanför.

Vi är – på alla sätt tänkbara – mycket långt från mobiltelejättarnas huvudkontor i Stockholm.

Stillsam expansion

1980 var idén att förse lokala företag i Ånge med ett sätt att kommunicera. Mobiltelefoner fanns men var tunga, och framförallt ohemult dyra apparater som skruvades fast på plats i lämpliga fordon.

Sedan dess har företaget växt – i det tysta och helt i egen takt. Och efter eget huvud.

I mitten av 90-talet inleddes en satsning att bygga master i längs fjällkedjan,  och idag förfogar företaget över 39 basstationer som täcker nära nog 1/4-del av Sveriges yta – från Dalarna till det inre Västerbotten.

Det hans runt 1000 abbonenter använder är varken en mobiltelefon eller en kommunikationsradio – det kan snarast beskrivas som ett mellanting av de båda.  Tusen abbonenter, en tunn telefonkatalog, men det tycks räcka för att få verksamheten att gå runt.

Själva apparaterna är fortfarande relativt dyra att köpa, men själva abbonemangsavgifterna hålls på relativt låg nivå.

Inget för selfies på Facebook

Det som vill twittra i skogen eller googla efter ätliga svampar eller närliggande vindskydd i Helagsfjällen har inte så mycket att hämta i det här systemet, nej det är räckvidd och täckning som är den huvudsakliga prioriteringen.

– Just nu använder vi ett s k smalbandigt frekvensområde som inte är lämpad för dataöverföring.

– Vi överför små mängder till vissa av våra kunder, men annars krävs en modifiering av systemet.

Man har, efter kunders önskemål, valt att inte ens ha full duplex. Det vill säga full kommunikation över linjen åt två håll samtidigt. 

Hans kunder är en brokig skara från små lokala företagare till kraftbolag, kommuner, länsstyrelser och skogsbolag.

På sin arbetsdator kan han själv kan han själv följa när ett samtal kopplas upp från Nipfljället i Dalarna. Det är en länstyrelseanställd som kopplar upp sig mot det fasta nätet.

– Nu är han klar, nu kopplas samtalet ner förklarar Ivar när den gröna ploppen på skärmen släcks ner.

”Vi har ett annat lönsamhetstänkande och en annan organisation” sa han i en intervju i Mittnytt 1994. Den grundfilosofin tycks fortfarande orubbad. Nästan ordagrant beskriver han situationen 20 år senare.

Verksamheten har fått växa långsamt, och mest efter kundernas behov.  Framtiden nås med de små kliven

– Vi skulle nog klara runt 3 000 abonnenter, svarar han på frågan hur mycket han skulle kunna växa.

Just nu håller man på och provar ut en ny teknik för solcellsdrivna fasta telefoner i fjällvärlden och testar även utrustning så att smartphones ska kunna användas vid vissa ”hotspots” i fjällvärlden.

Inga stora lönsamheter

”Det behövs inte mer än folkskolematte för att förstå att det inte handlar om några stora lönsamheter, säger Ivar Westberg.

– Men, vi har överlevt i 35 år, kunnat ha anställda, och vi har trivts med det, säger han.

I husets källare göms hela systemets hjärta: den växel hanterar all trafik.  Byggt för att vara oberoende av alla tänkbara yttre störninar.

– Systemet har hittills aldrig stannat, konstaterar han nöjt.

”Kommersielt ointressant för mobiljättarna”

En teleoperatör i  ett  inhyst i ett häbre i Harprå,  med ena ändan av Ånge Flygfälts gräsbevuxna landningsbana som närmaste granne.

Några få anställda och en i sammanhanget blygsam omsättning.

Som konkurrerar med Telias 11 000 tjänstemän och Tele2 med 27 miljarder i omsättning.

Frågan är förståss om mobiljättarna helst såge att företaget helst försvann från marknaden.

– Nja, jag tror faktiskt inte det.  Jag har fått signaler att de snarare är glada att vi finns som komplement – så att de slipper själva.

– För de operatörerna är våra områden ändå inte tillräckligt intressanta ekonomiskt, förklarar han.

Med andra ord – så länge Ivar och hans företag är tillräckligt litet och har tillräckligt få abbonenter, ses det inte som något hot och kan leva vidare.

Så länge han nöjer sig med att göra det jättarna ändå inte riktigt bryr sig om.