Elisabet Petterson och Denny Pettersson tycker att det var mycket sensationsjournalistik i samband med skogsbranden, men att det också var en hel del som var balanserat och bra.

Men det var jobbigt när det kryllade av reportrar. Alla ville vara i händelsernas centrum, så klart, men det var farligt. Och det tog resurser från dem som jobbade med branden.

När det akuta läget var över försvann journalisterna.

– Sen blev det bara någon sporadisk notis, konstatera Denny Pettersson, trots att mycket av arbetet började då. Också arbetet med att ta hand om alla människor som hade drabbats.

Elisabet Petterson anser att det är viktigt med journalister som hör hemma i bygden, som har lokal förankring och förståelse de här platsen och folk hör. Och som vet att de kommer att stå öga mot öga med de här människorna igen, för då beter man sig därefter.

– Och medierna har också ett stort ansvar för kommunikationen mellan stad och land idag, så att vi inte glider isär. Vi ska vara Sverige tillsammans.