Sedan 2005, då de flesta faktiskt trodde på en gruvöppning, har järnmalmpriset gått både upp och ned. Just nu är priset lägre än någonsin tidigare och det lägger förstås en hämsko på förhoppningarna om nya gruvor. Det enda som fortfarande ger lite klirr i kassan är brytningen av bly, zink och silver.

Ändå kämpar kommunerna i Bergslagen med att försöka förbereda en eventuell malmbrytning i större skala. De vill bygga vägar, rusta upp järnvägar och bygga ut bredband – allt för att locka investerare.

Stark optimism

SVT har träffade tre politiker för att höra hur de tänker om framtiden och vi fick liknande svar: bättre infrastruktur, bostadsbyggande och utbildning hålls fram som lösningar av krisen i Bergslagen. Dessutom finns en stark optimism.

– För några år sedan beskrevs Bergslagen som mörk, hopplös och utan framtid. I dag tycker jag att vinden har vänt. Vi har en inflyttning i dag, något som varit otänkbart i många år. Jag tror att vad som helst är möjligt om bara viljan finns, säger Åsa Eriksson (S), kommunalråd i Norberg

Ingen återvändo

Mot detta står ekonomiprofessorn Jan Jörnmark som i ett antal böcker satt fingret på att framförallt gruvindustrin har försvunnit av naturliga, kapitalistiska och evolutionistiska skäl.

– Tage Erlander blir aldrig statsminister igen. Hasse Tellemar pratar inte i radio mer. Det blir aldrig 1971 igen, då svensk gruvindustri gick på högvarv och Sverige hade världens högsta löner. Det gick till slut inte bra, gruvorna försvann efter åtta-nio år och det fanns ju en anledning till det.