De brukade kalla henne för snigeldrottningen - konstnärinnan från Västerås som i alla år hyst en hat-kärlek till de glupska djuren. Cajsa Muellern-Harvig vet det mesta som går att veta om den spanska skogssnigeln, eller mördarsnigeln som den oftast kallas för. Det har gått mer än 20 år sen hon hittade sin första mördarsnigel. Då tyckte hon det var ett kul nytillskott i trädgården.

- Jag hämtade masker och dockor och allt möjligt som den fick klänga på och fick jättehäftiga surrealistiska bilder, jag är ju surrealist som konstnär, säger hon.

Åt upp allt
Men en tid senare var den inte fullt lika underhållande. Sniglarna åt upp allt som fanns i trädgården och Cajsa Muellern-Harvig som blev rasande, bestämde sig för att göra något åt saken. Hon började läsa på, inledde ett samarbete med snigelforskaren Ted von Proschwitz och fick ett stipendium från Naturvetenskapliga Rådet för att dokumentera sniglarna på film. Hela tiden handlade det om att sprida kunskap och hon är förvånad över hur många fortfarande verkar tro att mördarsnigeln är något nytt i de svenska trädgårdarna.

- Jordbruksverket och andra myndigheter borde ha gjort mycket mer. Jag försökte så gott jag kunde och jag vet inte, jag kanske måste kontakta Eskil själv för att intressera honom för det här. Jag kanske gör det, säger hon.

Inget salt
Cajsa Muellern-Harvig har idag inte några större problem med sniglarna. Hon använder det snigelgift som finns och är godkänt i Sverige, letar under våren upp och gör sig av med de ägg som finns under till exempel stenar och på sommaren och hösten är hon ute morgon och kväll och klipper de sniglar hon hittar med en sekatör. Alla idéer om att strö ut salt eller lägga sniglarna i vatten ger hon inte mycket för.

- Lägga in dem i kylen eller hälla salt på det är en horrör alltså. Man ska vara human, det ska går fort, säger hon.