Är dom långt efter och omoderna eller långt före och kanske framtidens tankegångar? På gården Spånshult utanför Knäred i södra Halland betar gutefår, skånegäss, rödkullor och fjällnära fjällkor. Sedan Inger och Kurt Persson blev pensionärer skolade dom om sig. Båda har varsin karriär inom försvaret i Sotenäs bakom sig. Nu föder dom istället upp utrotningshotade svenska lantraser på Kurts föräldragård. Pensionärer och pionjärer.

Dom tror att en framtid kräver resurssnålare människor, hus och till och med djur. Djuren som finns på Spånshult är precis såna. Dom klarar hårt väder, har ett stabilt psyke och kan leva av nästan ingenting. Om det skulle behövas. Den biologiska mångfalden i form av dom svenska lantraserna är så viktig att den är ett svenskt kulturarv anser Inger och Kurt. Därför går dom gladeligen upp varje morgon för att släppa ut hönorna och gässen. Fylla på vatten, prata med sina djur, se till att dom har det bra och även avla vidare på dom.

Det ska vara småskaligt, ingen massproduktion och därför har alla Inger och Kurts djur namn. Bevarandet av dom svenska lantraserna är ju en hobby och projektet innehåller deras vänner. Men större och fler än så här har dom inte tänkt att djuren på gården ska bli. Arbetet får inte bli för belastande eller stort. I så fall slaktar dom några av djuren eller allra helst säljer vidare, Inger och Kurt gillar tanken att fler fortsätter att sprida lantraserna vidare. När geten Tilde förra året fick en avkomma gjorde Inger fetaost på mjölken och på stolarna i köket ligger mjuk ull från gutefår. Inger och Kurt lever som dom lär.