Pejam ska avvisas trots att inte ens Migrationsverket tvivlar på dödshotet från familjen.

Hon kommer från irakiska Kurdistan och lever tillsammans med sin 3-årige son gömd någonstans i Sverige. Båda har ett dödshot över sig.
Det är Pejams pappa och släkt som i hederns namn vill döda dem. Skälet är sonen. Han är en "oäkting", född utom äktenskapet.

Vi träffar henne i en liten lägenhet som ligger i en källare. Här är hon tillfälligt och för fönstren hänger ett stort färggrant tygstycke.

För att hålla solen ute, tänker jag först.
Men sedan inser jag att det är mars och knappt finns någon sol att hålla borta. Pejam gömmer sig så gott hon kan för att ingen ska kunna skvallra för hennes pappa vart hon finns. Hon fruktar att han lejer någon som dödar henne.

– Jag drar mig inte för att skaffa ett pass och åka och döda dig som en hund, skrek han till henne sist de talade i telefon.

Färggrant tyg för fönstren är ett tunt skydd mot omvärlden, men det enda Pejam kan uppbåda för sig och sin 3-årige son.

Hur hamnade Pejam och hennes son här? I ett stort bostadsområde i Sverige? Det här är hennes berättelse:

Pejam är uppvuxen i en mindre stad i irakiska Kurdistan, med pappa och tre syskon. Mamman dog när hon var ung.

Det var ingen trygg uppväxt. Pejam berättar hur hennes pappa gifte bort henne redan som 14-åring.

– Min pappa hade som idé att sälja mig, få mig att skilja mig och sedan sälja mig igen. Han ville tjäna pengar på det sättet, berättar Pejam för Västnytt.

Kostade 30.000 dinarer
Mannen som hon tvingas gifta sig med får betala 30.000 dinarer för henne. Pejam själv fick två klänningar och en ring.

– Det var ingen bra man. Han slog mig och våldtog mig. Jag stannade bara där i en och en halv månad, säger Pejam.

Pejam rymde. Bara för att giftas bort ännu en gång. Nu till en handikappad man.

När Pejam även lämnar den mannen, tilltar pappans kränkningar mot henne.

– Han kunde säga de mest vedervärdiga saker till mig. Saker som: Var två kukar inte nog för dig, din hora?

När det blir tal om att gifta bort henne en tredje gång, vägrar hon.

Pappan hotar att döda henne om hon försvinner, men Pejam drar. Hon lämnar sin familj.

Pejam vänder sig till polisen i Kurdistan och pappan får skriva på ett papper där han lovar att inte döda henne.

Enligt myndigheterna i Kurdistan är det ett normalt förfarande som används i 80 procent av alla hederskonflikter där.

Anledningen till underskriften är att kvinnan ska kunna flytta tillbaka hem igen. I Kurdistan bor inte kvinnor ensamma.

– Jag litade inte på pappret eftersom jag visste hur min pappa var. Jag sa det till polisen och då fick jag rådet att sätta mig frivilligt i kvinnofängelse eftersom ingen plats ute var säker för mig som kvinna, berättar hon.

Fängelse för kvinnor
Fängelset för unga kvinnor låg i Erbil, huvudstaden i irakiska Kurdistan, en stad stor som Stockholm.

Flera organisationer bland annat Human rights watch och Amnesty har vittnat om att de här fängelserna, precis som en del skyddade boenden i Irak, används som rekryteringsplatser för prostitution av människohandlare.

Detta händer även Pejam. Hon berättar om att hon hamnade på en bordell dit även mäktiga män gick, bland annat polischefer:

– En kvinna jag kom i kontakt med inne i fängelset betalade min borgen och tog mig hem till sig. Efter två-tre dagar sa hon: du måste jobba för mig

– Efter några år fick jag reda på att jag var gravid. Vem pappan var hade jag ingen aning om. Jag hade varit med så många kunder, att det var omöjligt att veta.

På sommaren 2007 bestämmer sig Pejam för att fly och får kontakt med människosmugglare.

– Jag hade tröttnat på mitt liv i Kurdistan, jag har varit med om saker som gör att jag känner mig som hundra år gammal, berättar hon.
Hon berättar med detaljer om hur hon uppmanas att kasta sitt pass inför resan, och om hur de andra på smugglingsresan våldtar henne.

Hon reser ensam kvinna med tio män.

Hamnar i Västerbottem
I januari 2008 kommer hon slutligen till Vilhelmina i Västerbotten. Hon är gravid i sjätte månaden och det är för sent för abort. Hon söker asyl.

Nu har det gått tre år och beskedet från svenska myndigheter är tydligt:

Du får inte stanna här. Det finns skydd för dig i Kurdistan.
Migrationsdomstolen ifrågasätter inte hennes berättelse. Den är trovärdig anser de, men samtidigt bör kurdiska myndigheterna kunna ge henne det skydd hon behöver.

Migrationsdomstolen skriver att det Pejam åberopat är "hänförligt till en konflikt av privat karaktär" och att det såväl i "Erbil som i Sulemaniya finns ... skyddade kvinnoboenden varav flera drivas av statliga myndigheter."

Att hon varit prostituerad och att många kvinnoboenden enligt flera människorättsorganisationer inte accepterar att ta hand om kvinnor som sålt sig är inget svenska myndigheter nämner i avvisningsbeslut.

Hanna Nyberg