”Kommer dö i plågor” – vanvårdade barn utvisas

Barn
Foto: SVT

Två små barn vanvårdades av sin mamma och omhändertogs. Nu utvisas de - tillsammans med mamman.

I drygt tre år har tre romska barn i Halmstad varit omhändertagna enligt LVU, lagen om vård av unga. Deras mamma klarar enligt sociala myndigheter inte av att ta hand om dem. Men såväl Migrationsverket som Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen anser nu att barnen ska utvisas tillsammans med sin biologiska mamma. Alla utom den yngsta, som är svensk medborgare, och som nu skiljs från sina syskon.

– Jag tycker att det är förskräckligt. Inga barn ska behöva utsättas för detta. Alla barn har rätt till ett tryggt och säkert liv, säger Ina Ivanov.

Hon är familjehemsmamma till den äldsta flickan som är elva år. Flickan har flera funktionshinder, bland annat en hjärnskada som gör att hon behöver hjälp med de mest basala ting som att äta och att vända sig i sängen.

Lämnades ensamma

Flickans två småsyskon bor tillsammans i en annan familj strax utanför Halmstad. Det har de gjort sedan de omhändertogs av de sociala myndigheterna i Halmstad en dramatisk kväll för drygt tre år sedan.

Det var sent på kvällen i oktober 2009 när hemtjänsten hittade den då fem år gamla pojken. Han cyklade omkring i ett bostadsområde i Halmstad. Han grät och letade efter sin mamma som hade lämnat honom ensam att ta hand om sina två systrar, åtta och 1,5 år gamla.

I lägenheten, där han bodde, satt hans funktionshindrade storasyster fastbunden i en stol. Hans lillasyster hade bajsat på sig.

Det dröjde mer än en timme innan mamman och hennes man, den yngsta flickans pappa, kom hem.

– De var väldigt tunna, hålögda, trötta och slitna barn, säger de två yngsta barnens familjehemsmamma.

Barnen kom till hennes familj dagen efter att hemtjänsten hittade de tre syskonen. Polisen kontaktade socialjouren som ansåg att mamman inte kunde ta hand om barnen. Familjehemmet, som hade arbetat i flera år som jourhem när barnen kom till dem, hade aldrig sett något värre.

– Den lilla flickan hade inte ens ett språk, hon var lite som ett djur och det blev per automatik så att man väldigt snabbt kom tätt inpå varandra. Speciellt den lilla flickan knöt an väldigt snabbt, säger familjehemsmamman.

– Sedan gick månaderna och successivt lade de på hullet och blev av med det mörka under ögonen. De blev friska barn rent kroppsligt. Psykologiskt har det tagit längre tid.

Saknar skyddskäl

Nu har barnen levt i sina svenska fosterhemsfamiljer i drygt tre år. De träffar sin mamma under övervakning ett par timmar varannan vecka. Beslutet att barnen ska förbli omhändertagna har förnyats vid flera tillfällen av socialnämnden och förvaltningsrätten de senaste åren.

Trots det har nu Migrationsverket, och därefter Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen, beslutat att de två äldsta barnen och mamman ska utvisas till Serbien. De saknar skyddskäl.

När SVT Västnytt träffar barnen leker den femåriga flickan på köksgolvet hemma hos Ina Ivanov. Hon kämpar för att hålla sig kvar på sin brors rygg och ryter som ett lejon.

– Det är jag som är Simba!

– Nej, det är jag som är det. Jag sade det först, ropar hennes storebror.

Det tar inte lång tid för honom att skaka av sig sin lillasyster. Hon fnittrar förtjust.

I hela sitt femåriga liv har flickan levt tillsammans med sin bror. Men utvisningsbeslutet från Migrationsdomstolen gör att hon snart kommer att skiljas från honom. Och hon kommer inte att få träffa sin storasyster.
 

Den yngsta flickan har nämligen en svensk pappa och är svensk medborgare. Hon omfattas därför inte av utvisningsbeslutet och eftersom hennes pappa inte har vårdnaden om henne kommer hon att förbli omhändertagen i Sverige när hennes syskon utvisas med mamman.

Olika lagar

Att de två äldsta barnen också är omhändertagna enligt LVU av svenska myndigheter spelar däremot ingen roll. Den lag Migrationsverket går efter, utlänningslagen, står över LVU – oavsett hur länge barnen har varit i Sverige, oavsett hur det i slutändan drabbar barnen.

– Migrationsverket har i uppdrag att pröva personers rätt till uppehållstillstånd och det är en annan lagstiftning än den lagstiftning som socialtjänsten har att pröva huruvida föräldrar sviktar i sitt föräldraskap, säger Annette Bäcklund som är chef på processenheten på Migrationsverket. Det är den enhet som för Migrationsverkets talan när deras ärenden har överklagats till domstol.

Att barnen har varit i Sverige under en lång tid är inte ett tillräckligt starkt skäl för att få stanna i Sverige, säger Annette Bäcklund.

– Det beror också på hur väl man har etablerat sig i samhället. Och små barn har oftast den största etableringen till sina biologiska föräldrar, säger hon.

– Nu har de här inte levt ihop men det finns ändå ett mycket starkt band mellan den biologiska mamman och barnen.

Ina Ivanov skakar på huvudet. Hon förstår inte Migrationsverkets resonemang.

– Jag tänker att Migrationsverket inte kan ha satt sig in i barnens situation. De kan ju inte ha utrett detta ordentligt, för hade de gjort det hade de inte kunnat säga så, säger hon.

– De bryter mot Barnkonventionen, de skyddar inte de här barnen så som alla barn i Sverige förtjänar.

Mår dåligt

Sedan några veckor tillbaka har barnens biologiska mamma slutat kämpa för att få stanna i Sverige. Hon förstår inte varför de sociala myndigheterna här har tagit hennes barn och hon bor hellre i Serbien med sina barn än i Sverige utan dem. Nu kämpar hon för att också den yngsta flickan ska få följa med henne till Serbien.

– Alla gör misstag, medvetna eller omedvetna, men det är hårt att ta någons barn för det, säger hon.

Hon sitter på en stol i sin lägenhet i ett bostadsområde i Halmstad, samma lägenhet där pojken lämnades ensam att ta hand om sina systrar.

På väggarna har hon bilder på barnen. Den yngsta flickan i en rosa klänning, och en suddig närbild på den äldsta flickans ansikte.

Mamman är 26 år gammal men hon ser äldre ut. Hennes ögon är allvarliga.

– Jag har fött dem och kan ta hand om dem. Det är klart att jag kan.

Men de familjer som syskonen bor hos tror henne inte. De berättar att migrationsprocessen påverkar barnen, framför allt pojken. Han är den som vet vad som väntar honom och hans funktionshindrade storasyster och det har gjort honom orolig. Han har gått tillbaka i sin utveckling, börjat kissa i sängen.

– Mammans brister blir ju inte mindre för att de kommer tillbaka till Serbien. Tvärtom blir det tydligare där. Där finns inte det skyddsnätet som vi har i Sverige och hennes förutsättningar att vara en god mamma blir sämre där än här, säger de två yngsta barnens familjehemsmamma.

"Dö i plågor"

Ina Ivanov, den äldsta flickans familjehemsmamma, håller med. Och hon är orolig för vad som kommer att hända hennes funktionshindrade fosterdotter om hon återvänder till Serbien med sin mamma.

– Hon kommer bli vanvårdad igen, precis som hon var innan hon blev omhändertagen, säger hon.

– Jag tror att i förlängningen så kommer den här flickan att dö i plågor. Det är vad som väntar henne.

Publicerad:

Uppdaterad: