På mötet i Riga ska man bland annat diskutera konfliktlösningar – hur man ska komma till rätta med Ukrainakrisen. Läckor har tidigare i vår talat om att uttalandet kommer att bli försiktigt.
Östliga partnerskapet inleddes 2009 och startade på ett förslag från två utrikesministrar, Polens Radoslav Sikorski och Sveriges Carl Bildt.
Kraftiga reaktioner
Det var tänkt som ett samarbetsorgan som skulle främja en demokratisk utveckling i sex länder. De är alla sex gamla sovjetrepubliker: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland (se faktarutan).
EU antog projektet, men man hade inte förutsett Rysslands kraftiga reaktion mot att före detta Sovjetrepubliker skulle knytas närmare väst.
Inom Östliga partnerskapets ram fördes de förhandlingar, som ledde till Ukrainakrisen. Det handlade om ett samarbetsavtal som skulle betyda att Ukraina inte längre vände sig mot öster, mot Ryssland, utan mot väster.
Krim slets loss
Rysslands president Vladimir Putin vidtog då de åtgärder, som ledde till att Krimhalvön i strid mot lagar och ingångna avtal slets loss från Ukraina och annekterades av Ryssland. Turerna var många, resultatet var ett slags nytt kallt krig i Europa.
Projektet sågs från början mest som en formalitet – EU uppfann det nya partnerskapet för att balansera en liknande process som skulle omfatta Medelhavsländerna.
EU har från början understrukit att målet inte är att förbereda de sex partnerstaterna för EU-medlemskap. Georgien, Moldavien och Ukraina har nu förhandlat fram samarbetsavtal (associeringsavtal) och frihandelsavtal med EU.
Språngbräda till EU
Men länder som Moldavien och Ukraina ser närmast projektet som en snabb väg mot EU-medlemskap.
Man ska på mötet i Riga diskutera förändringar som kan bli omstridda i de sex partnerländerna: Det handlar om bland annat om rättssäkerhet och möjligheter till mer öppna kontakter mellan de sex staterna och västvärlden. Det gäller även stöd till olika grupper och organisationer som står utanför ländernas traditionella makthierarki (NGO).
När Ukrainas avtal skulle undertecknas på förra toppmötet i Litauen 2013 hoppade den ryskvänlige ukrainske presidenten Viktor Janukovytj plötsligt av efter ryska påtryckningar.
Rysk misstänksamhet
Avhoppet ledde till demonstrationer i Ukraina och till en rad omvälvande händelser vars fortsättning blev det nu pågående skuggkriget i Ukraina som krävt över 6.100 döda.
Ryssland hade länge med misstänksamhet sett på hur Sovjetimperiets tidigare förbundna östeuropeiska stater gått med i EU och Nato.
Nu skulle alltså en före detta Sovjetrepublik också på något sätt upptas i den samarbetssfär som EU byggt upp. Ryssland fruktade även ett Nato-medlemskap. Ryssland hade dessutom ett närmast känslomässigt förhållande till Ukraina.
Målet för Östliga partnerskapet är bland annat demokratisering med ökade mänskliga fri- och rättigheter, reformer av näringslivet, kamp mot korruption, bättre energisäkerhet och ökad rättssäkerhet.
Skepsis
Men för Vladimir Putin har det blivit ett hot som måste bekämpas. Det finns länder inom EU – särskilt runt Medelhavet – som är skeptiska till EU:s engagemang i Ukraina och i öst. Partnerskapet berör mest fattiga östliga stater och skepsisen bland en del EU-medlemmar är stor, liksom den har varit beträffande Turkiets medlemskap i EU.
Samtidigt har utvecklingen i Ukraina genom Rysslands agerande tvingat EU att ta ställning mot Putins brott mot folkrätten. Samma hot finns – på olika sätt – mot medlemmar inom EU – som de baltiska staterna - och mot länder som Georgien och Moldavien.
Från början betecknades Östliga partnerskapets målsättningar som ganska vaga – och det var ett sätt att lugna EU:s nord- och östländer att inte EU:s sydliga länder skulle få dominera agendan. Men nu är partnerskapet storpolitiskt sprängstoff.
Brasklapp
Samtidigt är det på plats med en brasklapp: Mötet i förra veckan mellan Kerry och Putin kan tolkas som att USA har börjat anse att trycket mot Ryssland – med ekonomiska straffåtgärder – inte har gett resultat och att USA behöver Ryssland i frågor som Syrien och Irans atomprogram – medan frågan om Ukraina inte prioriteras så högt av president Barack Obama.
Frågan är om EU också anslår en mera försonlig ton, särskilt som det finns stater som fruktar att man förlorar mycket på bojkotten av Ryssland.