Så bearbetar vi av trauman
I nära tre månader var den brittiske journalisten Alan Johnston kidnappad av de palestinska extremisterna i Gaza. Tiden hos kidnapparna handlade om att leva för dagen, med en ständig rädsla för döden. -Det fanns tre tillfällen då jag trodde jag skulle bli dödad, säger Alan Johnston om tiden hos kidnapparna.
Publicerad
Den 12 mars kidnappades BBC:s korrespondent Alan Johnston utanför sin lägenhet i Gaza, drygt tre månader senare, den 4 juli var han en fri man. Med hjälp av den terrorstämplade organisationen Hamas kunde Johnston friges.
"Sinnesnärvaro är viktig"
Kidnappningar är bland de värsta trauman en människa kan drabbas av. Rädslan för att bli dödad är ständigt närvarande och tiden i fångenskap sätter djupa spår hos människor. Alan Johnston sade i en intervju nyligen att han lyckades hålla sig rationell och tänka klart. Det kan ha varit hans räddning.
-Att ha sinnesnärvaro är viktigt. När livet står på spel får man oanade möjligheter, säger psykiatern Kristina Brandänge.
Kristina Brandänge har arbetat som verksamhetschef på psykiatriska kliniken på Ersta Sjukhus i Stockholm. Hon har stor erfarenhet av att hjälpa människor som drabbats av trauman. Hon har bland arbetat med drabbade från Estoniakatastrofen och Tsunamin, två av de västra katastroferna i Sveriges moderna historia.
Hon säger att de som drabbas av trauman, som Alan Johnston, ofta får problem efter en tid.
-Då kommer rädslan och skräcken, säger hon.
Tryggheten viktig
Det är när den värsta chocken lagt sig som samhällets krisfunktioner kan komma till hjälp. Bland det viktigaste är att få trygghet i sin hemmiljö.
-Man måste bearbeta det, man kan inte bara vandra vidare. Även om man är tveksam till att ta emot hjälp är det viktigt att man erbjuds hjälp, säger Kristina Brandänge.
Reaktionerna efter ett trauma kan delas upp i fyra faser. Chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. I den första fasen, chockfasen är det vanligt att man förnekar det man varit med om och känslorna stängs av.
-Det kommer dock små stunder då man tar in vad som hänt, säger Kristina Brandänge.
Att man tar in och reagerar på ett trauma är första steget mot nästa fas, reaktionsfasen. Då reagerar många med ilska och sorg.
-Man kan pendla mellan att klandra sig själv och att vara arg på de som utsatt en för traumat, säger hon.
Reflektion över tillvaron
Efter reaktionsfasen kommer bearbetningsfasen då de flesta slås av tanken av hur de ska gå vidare med sitt liv. Människor reflekterar över sin situation och hur man ska ta sig vidare i livet.
Kristina Brandänge säger att den sista fasen, nyorienteringsfasen, är den som leder vidare i livet och att det trauma man varit med om kan bli en styrka och tillgång i sitt liv.
-Man får tacksamhet för livet och man kan inte förneka det man varit med om.
Hur lång tid det tar mellan de olika faserna och hur lång en bearbetningstid efter en svår upplevelse är svår att bedöma. Enligt Kristina Brandänge beror det mycket på hur allvarligt traumat är.
Alan Johnston, som nu talar ut om sin tid som gisslan i Gaza, berättar om hur han såg tiden i fångenskap som en ständig kamp för att hålla huvudet kallt och på så sätt inte försätta sig i ytterligare fara.
Andreas Liebermann, SVT Text & Webb