Tanken att alla folk har nationalkaraktärer är mycket gammal. Men en ny studie antyder att den i stort sett är ogrundad. Vi tycks i stället variera betydligt mer som individer än vad vi gör som folk. En hel del svenskar är givetvis samvetsgranna, men definitivt inte alla. Vissa polacker är neurotiska, men merparten är det inte.

Detta kan låta som självklarheter för någorlunda upplysta människor. Fast med handen på hjärtat kan nog få av oss svära oss fria från att vi många gånger tänker på andra människor i form av nationella stereotyper.

Den nya studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science (051007), bygger på ett samarbete mellan forskare från en lång rad länder.

49 olika kulturer undersöktes
Totalt 3.989 människor från 49 olika kulturer jorden runt fick besvara frågor om hur de uppfattar människorna i sitt eget land med avseende på fem faktorer: emotionell läggning, inåtvändhet/utåtvändhet, öppenhet för nya erfarenheter, trevlig/otrevlig, samvetsgrannhet.

-I grunden handlade det om vad svenskar uppfattar som typiskt svenskt, och vad tyskar uppfattar som typiskt tyskt, och så vidare, säger Bo Hagberg, professor emeritus i psykologi vid Lunds universitet och ansvarig för det svensk bidraget till studien.

Svaren jämfördes sedan med andra studier från samma länder där de verkliga karaktärerna hos människor av kött och blod beskrivits, antingen av dem själva eller av utomstående observatörer.

Biologiska faktorer bestämmer
Resultatet är slående. Människors uppfattning om hur deras landsmän/landsmaninnor är, den egna nationalkaraktären, stämmer dåligt överens med hur dessa människor är i verkligheten. Alla fem personlighetsfaktorerna var ungefär lika spridda i alla kulturer.

Individerna varierar således i långt högre grad än vad folken gör.

-Vi är förbaskat lika världen över, även om uttrycken kan variera något, säger Hagberg.

Han påpekar att detta är ett starkt indicium för att det är biologiska faktorer, snarare än kulturen, som bestämmer personligheten hos människor.

TT