Varje år lämnar 12,4 procent av niondeklassarna grundskolan utan att ha behörighet till gymnasiet. Det handlar om ungefär 12.000 elever. Och i gymnasieskolan hoppar cirka var tionde elev av före studenten.
Samtidigt anser 60 procent av Sveriges rektorer att skolan inte ser till att alla elever når så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. Det visar en undersökning som UR har gjort i samband med dokumentärserien ”Sverige sviker”, som har premiär i kväll i SVT2.
Rädsla och passivitet
– Jag är inte ett dugg förvånad över resultatet. Lärare och rektorer vet redan i september vilka elever som inte kommer att få godkänt i juni, säger Lina Axelsson Kihlblom, utbildningschef i Nyköpings kommun och tidigare rektor på Ronnaskolan i Södertälje.
– Det schema man lägger i maj gäller för hela nästa läsår oavsett vilka behov som finns. Det finns en rädsla – för det nya, för Skolinspektionen och för att göra fel. Det gör att man blir passiv och inte vågar prioritera annorlunda.
I ”Sverige sviker” berättar 16 elever om sina svårigheter med att nå skolans mål. De har alla olika berättelser, och Lina Axelsson Kihlblom understryker att orsakerna inte ska behöva ha någon betydelse.
Rektorer kan förändra
– Under min tid som rektor såg jag flera exempel på elever som var ”uträknade”, men efter intensivläsning blev godkända. Man måste våga ändra i schemat, ta till djupare insatser och kanske rucka på vissa mindre viktiga ämnen, säger hon.
Som ytterligare exempel på att det främst är skolans och rektorns prioriteringar som avgör om elever når målen nämner hon vårt grannland.
– I Finland är man mycket bättre på att fånga upp elever som till exempel inte kan läsa. De får ägna sig åt intensiv läsning och inget annat i tre veckor, medan vi i Sverige kanske sätter in lite extra läxläsning.
Förtroendefråga
Lina Axelsson Kihlblom menar att det är för många instanser som tycker till om skolan – Skolverket, förvaltningar och politiska nämnder. Enligt henne krävs en förändring för att göra undervisningen mer mål- och resultatstyrd.
– Utvecklingen går väldigt, väldigt segt. Ledare och rektorer måste ha större förtroende för lärarna, som oftare ser vad som behövs.