Svensk biståndspolitik i förändring

När grava missförhållanden nu avslöjas i det svenska biståndet till Afrika, är det något av en ironi att en av de stora förändringarna i biståndspoltiken som alliansregeringen förutskickat är att en större del av biståndet ska koncentreras just till Afrika.

Publicerad

Artikeltexten fortsätter längre ner Hoppa till artikeltexten

Biståndsminister Gunilla Carlsson redovisade i slutet av augusti hur regeringen vill förändra svensk biståndspolitik. Det handlar om att koncentrera biståndet till färre länder, och att ta ökad hänsyn till såväl demokrati och mänskliga rättigheter som fattigdomsnivån.

Mottagarländerna delas in i tre kategorier. Den första handlar om tolv länder som Sverige ska bedriva långsiktigt utvecklingssamarbete med; nio av dem ligger i Afrika. Bland dem finns två av de länder som figurerar i de senaste avslöjandena, Tanzania och Kenya

I nästa kategori återfinns länder i konflikt där det i första hand handlar om olika typer av humanitärt stöd. I den tredje kategorin återfinns länder i Östeuropa med vilka Sverige ska ha vad regeringen beskriver som ?reformsamarbete?

Totalt vill regeringen fokusera på drygt 30 länder, mot tidigare ett 70-tal.

Sidas andel av det svenska biståndet har minskat på senare tid. 2006 gick cirka 15,9 miljarder kronor) via Sida. Det motsvarar ungefär 54 procent av det totala svenska biståndet på 29,3 miljarder. Föregående år var siffran drygt 60 procent.

Andra stora svenska aktörer inom det internationella utvecklingssamarbetet är utrikesdepartementet och exportkreditnämnden.

Det totala biståndet från i-världen till u-länderna beräkans för år 2005 till 100 miljarder dollar (motsvarande ca 700 miljoner krono), enligt FN-organet UNDP