Stämmer din minnesbild från 80-talet med det du såg på tv igår?

-Allt stämmer. Serien och Gardell har på pricken fångat karaktärer - ja allt stämmer. I slutet av 70-talet upplevde jag att det hade blivit stor öppenhet, tolerans, man kunde gå hand i hand på gatan och så. Men när AIDS kom var det som att dra ner rullgardinen. Det var som att gå tillbaka till ruta ett igen, där det hette att det var en bögsjukdom.

Hade du vänner som drabbades, dog?

-Ja flera. En vän var väldigt öppen som gay och när han var smittad trodde han att han skulle få förståelse, men det blev ju precis tvärtom. Han mötte reaktioner han inte inte alls väntat sig, fick eget porslin och så, och knäcktes av det.

Hade man kunnat göra och visa en sådan här serie för 20 år sen?

-Nej aldrig, för då ansågs fortfarande AIDS vara något väldigt farligt.

Visar inte det att samhället gått framåt sedan dess?

-Absolut det har ju hänt väldigt mycket, och det tror jag beror på att det är så många kända personer som kommit ut som homosexuella. Inte minst på kvinnosidan, att Eva Dahlgren gifte sig med Efva Attling har gjort att även lesbiska syns.

Betyder det att HBTQ-rörelsen kan lägga ner?

Nej jag tror aldrig det när det gäller den här frågan. Förr eller senare kommer det nya motgångar. Tyskland på 30-talet till exempel var ett gayparadis, plötsligt kom Hitler och det blev helt annorlunda. Samma sak i dåvarande Sovjet på 20-talet, sedan kom Stalin. Jag tror man måste börja om nästan från början hela tiden med varje generation, eftersom fördomarna finns där hela tiden. Men jag hoppas jag har fel.