– Jag var så sjukt deppig, jag var jätteledsen hela tiden och väldigt orolig för att något skulle hända mig så att jag inte kunde ta hand om Ture. Jag kände mig ensam och tänkte ”kan man ångra sig?”.

Det berättar Magdalena Östholm som drabbades av en förlossningsdepression sedan hon fött sin son Ture för drygt två år sedan.

Enkla metoder kan hjälpa

Magdalena är inte ensam. Uppskattningsvis går mellan åtta och femton procent av alla svenska mödrar genom något som liknar det Magdalena beskriver.

Överläkare Ann Josefsson vid Linköpings universitetssjukhus har för Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) sammanställt en studie om förlossningsdepression. Där pekas på ett fåtal enkla åtgärder som kan minska antalet drabbade och samtidigt hjälpa dem som hamnar i depression.

– Studien visar att det faktiskt går att förebygga förlossningsdepression genom riktade insatser och genom stöd, något man tidigare inte kunnat påvisa tidigare, säger hon.

Individuell terapi 

Det handlar bland annat om att erbjuda psykosocialt stöd, ge anpassad och individuell terapi – inte gruppterapi – och genomföra hembesök av vårdpersonal.

Studien är en sammanställning av resultat världen över, vilket innebär att alla metoderna inte nödvändigtvis passar svenska förhållanden. Enligt SBU måste vidare studier göras.

Hans ”fel”

Magdalena Östholm saknade information redan på föräldrautbildningen och hoppas att det inte ska vara så tabu att prata om föräldradepression i framtiden. 

– På något sätt var det ju hans ”fel” att jag mådde dåligt, för det var ju förlossningen som utlöste depressionen. Och så klandrade man sig själv också, så det tog ju ett tag innan jag kände den här jättestarka kärleken som jag gör nu.

– Nu känns det helt bisarrt att jag har känt så för honom, för nu har jag verkligen knutit an och känner en jättestark kärlek till Ture, berättar Magdalena Östholm.