Vår reporter Marja Grill har gjort en resa i tillbaka i tiden, till sin egen historia. Till när det slog igenom att leva kollektivt. Det var en idealistisk värld som krockade med idén om kärnfamilj.

-Det var jättedumt att inte dela, att vara två på en diskmaskin och inte tio. Visst var vi idealister. Vi demonstrerade varje vecka. Vietnam, för olika kvinnorörelser, jag var med i Grupp 8, berättar Ami Lanmark.

Ami Lanmark är i dag keramiker, men på 70-talet bodde både hon, och Birgitta Bergkvist och min mamma Christina Grill i kollektiv.

Lyssna på band
Vi träffas i Amis ateljé, för vi ska lyssna på band från den tiden.
Året var 1975. Det blev fred i Vietnam, i Sverige rasade kärnkraftsdebatten, och "Vilse i pannkakan" hade premiär på tv. Och jag föddes.
-Du föddes ju i kollektiv, säger mamma till mig.
-Så du kom hem från BB med mig till kollektivet?
-Ja, det var jättebra, fler som kunde hjälpas åt att byta blöjor och så.

Intervjuade
När mamma, Ami Lanmark och Birgitta Bergkvist sedan gick på Socialhögskolan några år senare, så intervjuade de varandra om sina olika kollektivliv. Banden har legat på Amis vind, ända till i dag.
-Jag är väldigt nyfiken på vad jag kan ha sagt, säger Birgitta Bergkvist. Vilka konflikter vi hade.

-Vad tror du då?
-Det är väl det här med städningen, och köket, ler Birgitta.
Ja, hur var det egentligen med konflikterna? När de minns det nu, så låter det ganska oskyldigt:
-Köket! Det var alltid köket, säger mamma.
-Och toaletterna, tillägger Birgitta.

I början hade kollektivet som en liten smekmånad, hör vi mamma berätta på bandet från 1977.
Men på bandet med Birgitta får hon höra sig själv berätta också om ett mer känsligt kapitel:
-Jag tyckte att det fanns så mycket konstiga relationer. Man fattade liksom att det var människor som delade rum på nätterna. Sedan låtsades man inte om det när man åt frukost på morgnarna.
-Vilka var det då?
-Nja, det är en hemlis!

-Vad tänker du om det i dag?
-Jaaa, det var ju den tidens anda, säger Birgitta Bergkvist med ett leende.
-Ja, man skulle ju vara fri...ha fria relationer, säger Ami Lanmark.

- Vad betydde det då?
-Att man skulle få vara med andra, och inte äga varandra. Det var ju en ideologi, jag minns att jag kämpade verkligen med det där. För jag ville inte det.
Det fanns alltså personkonflikter, men konflikterna var bara en anledning till att deras kollektiv sprack, säger de alla tre.

Den främsta anledningen var att det trots allt ville pröva på att leva i en klassisk kärnfamilj:
-Ja, det var ju därför vi flyttade med dig när du var ett år, Marja, säger min mamma.

-Men kan man leva i kollektiv då? Trots att det alltid blir konflikter?
De tre kvinnorna är först tysta en lång stund. Sedan säger Ami Lanmark:
-Jaaa...jag vill ju tro det.
-Jaaaa, fyller de andra i.

Marja Grill
marja.grill@svt.se