Fiffi: Hur ser ni på mobbning bland yngre barn. Vad ska man göra?

Zelma Fors: Mobbning bland yngre barn förekommmer självklart. Är man en som jobbar i barngruppen så diskuterar man med kollegorna och gör en analys av situationen så fort som möjligt. Därefter samtalar man med eleverna var för sig och vägleder barnen. Det är viktigt att föräldrarna informeras och blir samtalsparter. Barnen behöver dagliga samtal och vuxna behöver vara närvarande i gruppen. Föräldrar får ofta en annan information än den som kanske ges i skolan – viktigt med tillisfullt samarbete mellan vuxna. 

Johannes: Hej. Jag har en fråga till er båda. Jag är 35 år och upplever att jag blir mobbad på min arbetsplats. Mina kollegor lämnar mig när det är dags för lunch och när jag försöker prata med människor får jag aldrig någon respons. Det här är något jag mår extremt dåligt över, men känner mig osäker och vet inte hur jag ska gå tillväga för att förändra min situation. Rädd att de ska vända sig ännu mer emot mig. Har ni några tips? Tack / Johannes

Zelma Fors: Hej Johannes!

Det är angeläget att du kan tala med din chef och även med facket. Jag undrar om du känner någon på din arbetsplats som du har ett förtroende för. Det är viktigt att du kan hitta en annan person som du har förtroende som du kan prata med innan det blir för belastande. Det ska du göra så snart du kan. Det finns annars risk att det blir för belastande och du lägger skulden på dig själv. Ge inte upp.

Zelma Fors

Anna Odell: Hej Johannes. Det du borde göra är att prata med din chef, för det är ju ledarens uppgift att ta hand om sådana här saker. Sen är ju inte alla chefer lämpade för den uppgiften. Eller om det kanske finns ett skyddsombud på arbetsplatsen. Jag tror att om ingen på arbetsplatsen tar dig på allvar, så kan du prova att vända dig till arbetsmiljöverket. Vänligen Anna

Gina: Hej Anna. Jag undrar om du har några tips på hur man kan konfrontera de som mobbat en? Jag blev mobbad under hela gymnasietiden, men vi har inga återträffar. Nu känner jag att det är något jag vill ta tag i, men vet inte hur.

Anna Odell: Hej Gina. Jag tror att risken är ganska stor att du inte kommer att få ett bemötande som gör dig starkare. Jag valde att göra det här inom ramen för ett konstprojekt och hade inga förväntningar på hur de skulle reagera. På det sättet tror jag att jag är såpass fri som jag någonsin kan bli från upplevelserna från skoltiden. Jag skulle tipsa dig, innan du gör något, att du vänder dig till en psykolog eller någon annan med erfarenhet. Annars är risken stor att du blir besviken. Vänligen Anna

Matthew: Är det verkligen nödvändigt att konfrontera personer för händelser som utspelade sig 20 år tillbaka i tiden? De flesta jag känner har lärt sig empati under resans gång. Är det inte större och även bättre för själen att förlåta de som deltog i drevet? (ja, jag mobbades tills 7 el. 8:an på högstadiet)

Anna Odell: Hej Matthew. Nej det är verkligen inte nödvändigt men däremot så håller jag nog inte med dig om att alla har lärt sig empati under resans gång. Mobbning på arbetsplatser är, vad jag förstår, också ett stort problem. Skillnaden är väl att det sker mer sofistikerat och att mobbarna isåfall har slipat sina metoder. Jag valde att göra det här för att lyfta ett problem, inte för att ställa mina gamla mobbare till svars för min egen skull. Jag tror att problematiken är någonting som behöver diskuteras ständigt. Vänligen Anna

Anne: Är det ofta en mobbare mår dåligt som är starten på mobbningsprocessen? Undrar också varför det ofta blir så att den mobbade får flytta på sig? Den blyge eller den som inte kan ta för sig får kravet på sig att ändra på sitt ”beteende”. Jag tror mer det är personlighet att vara blyg. Jag anser att alla individer behövs och att det även är lärares sak att ta upp ständigt och även i förskolan. Ständigt prata om hur barn bör vara mot varandra är det bra eller dåligt? Intressant att lyssna på er.

Zelma Fors: Eftersom mobbning och kränkning alltid handlar om hot och förtäckt hot i maktspelen så är det viktigt att finnas till som  vuxen som avser att se till att stoppa mobbningen utan hot. Det är nödvändigt att visa att man som vuxen har mandat att förhindra och stoppa mobbning och vara närvarande och finnas med tills dess maktspelen har ändrat karaktär. 

När det gäller vuxna så är det samma mekanismer och där är tilliten till en arbetsgrupp och arbetskamraterna lika viktig. Hot skapar mer ilska än nöden kräver, men däremot kan det vara viktigt att diskutera olika alternativa lösningar.

Zelma Fors

Ida: Anna, vilken fantastisk film du har gjort! Jag undrar om du har fått någon respons från dina gamla klasskamrater nu när filmen har haft premiär? Om ja, vilken sorts?

Anna Odell: Hej Ida. Tack. Jag gjorde filmen för att lyfta en problematik med risken att mina gamla klasskamrater faktiskt skulle kunna känna sig kränkta av att gestaltas på film. Nu har jag gjort filmen och det är mitt bidrag till diskussionen om mobbning. Om och hur de ger mig respons är det inget som jag vill eller kommer offentliggöra. Vänligen Anna

Nettan: Hej, jag blev mobbad som barn och fortfarande i vuxenlivet märker jag att det sätter spår. Jag drar mig lätt undan och känner mig utanför, trots att jag har trevliga kollegor och några bra vänner. Men ensamhetskänslan sitter kvar. Får lätt en känsla av att jag inte riktigt ”får” vara med, fast jag vet att jag är omtyckt. Vad kan man göra för att våga känna sig som en del av gemenskapen?

Anna Odell: Hej Nettan. Risken är att känslan alltid på något sätt kommer att finnas kvar. Vad som har hjälpt mig är att förstå vad jag är bra på och vad jag själv tycker om att göra och prata om. Jag tror att chanserna att bli en del av en grupp är större om man tror på sig själv och inte försöker anpassa sig för att göra andra till lags. Du kan inte göra om det som i grunden är din person, och du kan inte göra om någon annan. Vänligen Anna

Hanna: Har man studerat hur vanligt det är att mobbade personer får problem med självkänsla senare i livet?

Zelma Fors: Hej!

När en elev inte vill berätta att denne mobbas är det givetvis av rädsla att denne inte vet vad som kommer att hända. Som vuxen i skolan är det bara att återkommande samtala med eleven och bygga upp en tillitsfull kontakt. Det kan vara så att föräldrarna har information. En observatör kan givetvis få information kring elevernas positioner och maktspel. Eleverna vet att det inte är tillåtet det är därför sällan man ser mobben öppet. Ett annat alternativ är att intervjua elever, en del eller alla för att man behöver få koll på strukturen i klassen. Ni kanske måste välja ut en specifik vuxen som den utsatta eleven har mer förtroende för.När en elev inte berättar finns det all anledning att jobba stenhårt med att få tillit. Min erfarenhet är att elever som far illa slutar att berötta om vuxna inte lysssnar eller använder informationen på ett fel sätt.

zelma fors

PM: För tre dagar sedan fick jag vet att en tjej på min skola blir kränkt och mobbad. Likabehandlingsplanen har rullat igång och vi jobbar med det, men tjejen vill inte berätta vilka det är som mobbar. (hon blev bränd av vuxenvärlden på grundskolan) Vi sätter nu in en vuxen till i klassrummet som observatör. (eleverna tror att det handlar om ett samarbete mellan lärarna) Vi vill få stopp på det här nu! Hur ska vi göra? Ger oss tips!

Zelma Fors: Hej!

När en elev inte vill berätta att denne mobbas är det givetvis av rädsla att denne inte vet vad som kommer att hända. Som vuxen i skolan är det bara att återkommande samtala med eleven och bygga upp en tillitsfull kontakt. Det kan vara så att föräldrarna har information. En observatör kan givetvis få information kring elevernas positioner och maktspel. Eleverna vet att det inte är tillåtet det är därför sällan man ser mobben öppet. Ett annat alternativ är att intervjua elever, en del eller alla för att man behöver få koll på strukturen i klassen. Ni kanske måste välja ut en specifik vuxen som den utsatta eleven har mer förtroende för.När en elev inte berättar finns det all anledning att jobba stenhårt med att få tillit. Min erfarenhet är att elever som far illa slutar att berötta om vuxna inte lysssnar eller använder informationen på ett fel sätt.

zelma fors          

Linnea: Hej! Jag tycker att ”återträffen” var en otroligt stark film och är jätteinspirerad av ditt konstnärskap även om det enda av dina tidigare verk jag känner till är ”okänd kvinna”. Jag undrar hur det kommer sig att du valde just spelfilmsformatet för det här projektet? Har du jobbat mycket med film innan?

Anna Odell: Hej Linnea. Tack, det betyder väldigt mycket att få höra att filmen inspirerar. Jag har aldrig jobbat med spelfilm innan men är van att arbeta med rörlig bild, vilket jag gjort ganska mycket som konstnär. Vänligen Anna

Sofie: Hej Anna Odell. Jag vill bara passa på att tacka för att du belyser ett så viktigt samhällsproblem som mobbning. Din film lämnar avtryck och jag hoppas verkligen att den i längden leder fram till att mobbning i skolan diskuteras på allvar.

Anna Odell: Hej Sofie. Tack själv. Man har börjat att ta mobbning på större allvar men det känns som att det är lång väg kvar. Vänligen Anna

Isabel: Zelma., Jag känner att det finns ganska mycket tolerans mot mobbning i Sverige. Hur tycker du att man ska agera mot en mobbare? På vilka sätt hjälper du de som mobbar? Är de inte medvetna vilka sort ...de är? Mvh I

Zelma Fors: Hej Isabel!

Mobbare behöver alltid få hjälp med att både förstå sitt eget beteende och att hitta alternativa sätt att vara på. Det kan vara nödvändigt att det får stöd av en vuxen som följer dem över en längre tid – tills man förstått sitt eget beteende och hur man kan förändra det. Risken finns att det beteendet med destruktiva maktspel fortsätter in i vuxenvärldemn. Skolan kan göra mycket och har uppdraget att påverka våra barn och ungdomar. 

zelma fors

Olle Näsling: Hej Anna! Tack för att du är den du är och att Du gjort den här filmen. Hur orkade du?

Anna Odell: Hej Olle. Tack. Jag tror att jag orkade för att jag ville undersöka ämnet och samtidigt arbeta med det konstnärligt. Vänligen Anna

muna: hej zelma barn som går till dagis och säger att andra barn så att jag får inte vara me är det mobbning och vad kan jag som mamma göra

Zelma Fors: Muna!

Det är bra att ditt barn berättar för dig.  Samtala med personalen och det är dagiset uppdrag , du som mamma får en slags information och du ska stödja ditt barn. Viktigt att dagiset och du som mamma samarbetar.

zelma fors