Sedan mars 2002 måste universitet och högskolor aktivt främja lika rättigheter för studenter och sökande även om de till exempel har funktionshinder. Universiteten kan i dag erbjuda hjälp med bland annat gratis rättskrivningsprogram, anteckningsstöd, olika sorters tolkar och utbildade mentorer.
En mentor kan hjälpa med strukturen
En av dem som får hjälp av en mentor är Björn Palmqvist Nohlgård. För honom har musiken alltid varit central. Framför allt jazzen. I dag läser han musikvetenskap på masternivå vid Stockholms universitet. För honom har den hjälp som universitetet erbjudit varit avgörande.
– Vad gäller studierna så behöver jag hjälp med framför allt struktur i mina studier. Det behöver jag på grund av min hjärnskada, säger Björn Palmqvist Nohlgård.
– Eventuellt behöver jag också längre tentamenstid ibland därför att det tar generellt längre tid för mig att bli klar med en del uppgifter när de är ganska stora.
Läkarintyg behövs för att få särskild hjälp
Björn Palmqvist Nohlgård har en lättare CP-skada som gör att han har svårt att gå ibland. Dessutom har svårt att sortera synintrycken. Det har han läkarintyg på och är därmed en av drygt 8600 studenter i landet som får särskilt stöd på universiteten och högskolorna. Många av dem har som Björn en mentor som hjälper dem att organisera studierna.
– Det hade blivit väldigt svårt för mig att klara universitetsstudierna om jag inte hade fått den här hjälpen, säger Björn Palmqvist Nohlgård.
Antalet studenter med funktionsnedsättningar har ökat med 40 procent under de senaste fem åren. Ökningen är störst bland ungdomar med dyslexi och med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD eller Aspergers syndrom. De utgör i dag 80 procent av det totala antalet kända studenter med funktionsnedsättningar.
Alla klarar inte studierna i alla fall
Men trots att universiteten ställer upp med stöd är det inte säkert att det räcker för att alla ska klara studierna. Det menar Björns mentor, David Thyrén som också är lektor på musikvetenskap.
– Det beror på vad man har för funktionsnedsättningar, säger David Thyrén. ett akademiskt liv handlar mycket om att man måste skriva och lämna in texter av olika slag, essäer, hemtentor, artiklar, avhandlingar osv, och det kräver en förmåga att uttrycka sig i skrift.
– För Björns del ser jag inga såna hinder alls. Han har skrivit flera bra uppsatser och essäer tidigare och han kan säkert gå hela vägen till en doktorsavhandling.
Björn Palmqvist Nohlgård själv tvekar inte att rekommendera andra med funktionsnedsättning att börja läsa på en högre utbildning.
– Det är krävande på universitetet, det är det. Men samtidigt är det väldigt, väldigt roligt.
Har du egna erfarenheter eller känner till hur det här stödet fungerar eller inte fungerar på universitet och högskolor runt om i landet, hör gärna av dig till mig på helena.nosti@svt.se.