I takt med att fångsterna minskar i traditionella fiskevatten, söker sig fiskebåtarna ut på djupare hav i jakt på andra arter. Nu visar den första forskarstudien av djuphavsfisket i EU att politikerna ofta struntar i rekommendationerna som forskarna lämnar. Mellan 2002 och 2011 sattes fångstkvoterna över de rekommenderade nivåerna i 60procent av fallen.

Fiskarna i sin tur, struntade ofta i kvoterna och drog upp betydligt mer än vad de fick. I 50 procent av fallen fångades för mycket. I snitt hamnade fångsterna 3,5 gånger över kvoten, men enligt studien har det förekommit att fiskarna dragit upp 28 gånger för mycket.

–Vår studie visar att EU:s ministerråd inte bryr sig om vetenskapliga råd för hållbart fiske, och att fiskeindustrin inte håller sig inom kvoterna, säger en av forskarna, Telmo Morato på Universitetet på Azorerna. Därför är det inte förvånande att utnyttjandet av djuvhavsfiske ligger utanför säkra biologiska gränser.

Förstörda bottnar och överfiske

Tidigare har man redan sett att djuphavsfiske innebär stora bifångster och förstörda bottnar. Nu läggs ett kraftigt överfiske till den bilden. Djuphavsfiskarna är särskilt känsliga för överfiske eftersom de är långlivade och reproducerar sig långsamt. Det tar alltså lång tid att reparera skadorna.

–En del av problemet är att nya fiskeområden uppstår fortare än vad forskare och beslutsfattare kan följa. Det betyder att många viktiga fakta om djuphavsarterna samlas in långt efter att fiskbestånden har kollapsat, säger Henrik Österblom, forskare på marina ekosystem på Stockholm Resilience Center.

Inom kort ska Europaparlamentet diskutera hur EU:s fiskepolitik när det gäller djuphavsfiske ska se ut.

–Det krävs en genomgripande förändring av hur EU sköter djuphavsfisket för att det ska vara långsiktigt hållbart. Det gäller särskilt de arter som vi vet lite om och som är särskilt känsliga för fiske, säger holländaren Matthew Gianni som deltagit i studien som publicerats i Ocean and coastal management.