Christer, iförd blå kostym, hann svara på några frågor medan han skyndade till tv-studion.

Är du överväldigad av det stora intresset som mött dig i Sverige?
– Ja det är jag faktiskt. Jag visste ju att det fanns ett intresse men inte att det var så här stort, sade han.

Vad är roligast med den här korta Sverigevisiten?

-Att komma hem till Sverige överhuvudtaget är roligt. Sedan tycker jag alla möten med människor här har varit roliga, lunchen med regeringen var trevlig... sedan ser jag mycket fram emot att träffa gamla skolkamrater från KTH i kväll!

Någon koll på hur många enskilda intervjuer han gett sedan han kom till Sverige har han inte, men någon i sällskapet säger att det rör sig om 20-30.

Det verkar som att alla människor i Sverige vill träffa dig? När kommer du tillbaka?
-Det blir nog flera gånger under våren - fast inte enbart för att träffa journalister! sade han och log innan han skyndade in i en hiss för vidare befordran till tv-studion.

Andra plikter gör att han inte hinner stanna längre än några dagar den här gången, men vi kan alltså räkna med att få se Christer Fuglesang i Sverige igen inom en inte alltför avlägsen framtid.

Glad att sprida glädje
Under SVT-intervjun med Patrik Peter gick Christer Fuglesang in lite närmare på det stora intresset kring hans person.

– Jag hade aldrig trott det skulle bli sådan uppståndelse, sade han. Det är ju väldigt bra med intresset för rymd och teknik och det är jättekul, men ibland har jag lite svårt att förstå... jag fick göra min drömresa och det är jag jätteglad för men jag hade aldrig trott det skulle bli sådan uppmärksamhet.

– Men jag är väldigt glad att jag kan dela med mig - delad glädje är dubbel glädje och nio miljoner människor, det blir väldigt mycket glädje då!

Många tvivlade nog
-Jag är ändå lite förvånad över enorma uppmärksamheten. Många andra har ju gjort samma sak, även om jag var den förste svensken. Kanske beror det på att många följt mig så länge och många i Sverige har nog tvivlat på att jag någonsin skulle komma i väg. Det har väl skapat en spänning som i sin tur lett till intresse.

– Sedan var nog den här rymdresan ovanligt intressant, vi hade mycket att göra, mycket utmaningar. Den extra rymdpromenaden med de krånglande solpanelerna, där ingen visste hur det skulle gå - det var som en riktig dokusåpa!

Tycker han att medierna i sin bevakning har fokuserat på rätt saker?

– Kanske lite väl mycket på mig som person. Det kunde vara mer fokus på rymden och det tekniska, men intresset kanaliseras ju ofta genom personen.

Oförutsedd händelse
Christer Fuglesang berättade också om den mäktiga känslan när Discovery lyfte, om att han inte var speciellt nervös innan, och om hur det kändes när han skulle ut på första rymdpromenaden.

-När vi skulle ut ur luftslussen hände något oplanerat. Rymdpromenader är väldigt noggrant koreograferade men min kollega hade lyckats öppna en lucka till en manöverbox som inte skulle vara öppen. Vi fick lösa det och genom denna oförutsedda extra uppgift släppte lite av spänningen.

Han hade tränat 200-250 timmar i en bassäng inför rymdpromenaderna.

– Det är lättare att röra sig och ta vilken position som helst i rymden, men i poolen är det lättare att orientera sig, man känner vad som är upp och ner. I rymden har man ingen automatisk referensram. Man ser dessutom ingenting på natten, bara det som är allra närmast.

Största ögonblicket
Det största ögonblicket tyckte han var under den tredje och sista rymdpromenaden.
-Den var redan i sig så speciell!
-Vid ett tillfälle var jag högst upp och hängde ute på en kant. Just då gjorde jag ingenting, det var natt och jag tittade ut och såg delar av rymdstationen under mig och nedanför såg jag jorden glida förbi.
-Jag tror vi flög över Europa, jag såg städer av ljus och jag släckte mina hjälmlampor för att se bättre. Det var så otroligt häftigt att vara där, och dessutom under denna improviserade rymdpromenad.

– Vi hade byggt våra verktyg själva kvällen innan. Alla var involverade i arbetet med den här promenaden, och det var en fantastisk känsla hur alla jobbade tillsammans, vi däruppe på rymdstationen och flera hundra på jorden.

Andra astronauter har talat om en speciell känsla när de varit uppe i rymden, att de kan få en annan syn på tillvaron efteråt. Har du upplevt något liknande?

-Jag kan förstå vad de menast men kan inte säga att jag fick någon annan syn på min egen tillvaro eller så...
– När man får tillfälle att i lugn och ro titta på jorden som glider förbi eller titta upp mot natten och stjärnorna - man ser många fler där uppe - kan det stimulera till lite filosofiska tankar. Men jag fick inte så många sådana tillfällen som jag velat. Vi var upptagna med arbete nästan hela tiden.

Lindeman i rymden
Christer Fuglesang berättade också om en lustig händelse sista natten.
-När alla lagt sig satt jag uppe ett varv till runt jorden och lyssnade på musik. Jag hade gett en massa skivor till Nasa som spelat in dem på en ipod. Då fick jag upp en gammal Hasse och Tage-sketch: Lindeman i rymden! Det var helt slumpmässigt, jag visste inte ens att jag hade med den!

Han hoppas på en ny rymdresa men det för tidigt att säga med säkerhet om det blir så.

– Jag har fått antydningar som är positiva. Det tar nog något år att få defintivt besked. Besättningarna utses normalt ett år före flygning och då börjar träningen. Jag vill inte börja träna förrän i början av nästa år. Först vill jag göra lite andra saker.

Du har sagt att du kan tänka dig en politisk karriär när du slutat som astronaut?
– Ja jag har alltid varit politiskt intresserad, var tidigare involverad i studentpolitik och jag har åsikter om hur saker ska göras. Men jag vill inte säga vilket parti jag i så fall skulle tillhöra. Det kommer senare...

Maria Holmin, SVT Text & Webb