Fuglesang siktar mot Mars

Det var inget påkostat jättekalas den här gången, som den gången i januari 2007 efter premiärturen ombord på rymdfärjan Discovery.

Publicerad

Artikeltexten fortsätter längre ner Hoppa till artikeltexten

Men i dag fanns i alla fall några av de mest entusiastiska fansen utanför VIP-ingången på Arlanda, när Christer Fuglesang och hans hustru Lisa kom tillbaka till Sverige på första besöket efter hans andra rymdfärd.

Den här gången tog det bara två veckor från landningen tills han kom tillbaka till Sverige, vilket han tackar befälhavaren Sturckow för ? en ovanligt effektiv människa, enligt Fuglesang.

"Det hisnade"
Efter ett par timmars paus var det så dags att möta massmedia (plus några unga fans) på Rymdstyrelsen i Solna. Fuglesang ville visa den film som besättningen satt ihop på rekordsnabb tid, men det var tekniskt krångel med datorer och projektor, så det blev inte så värst mycket film visad.

Istället berättade han i korthet om de dryga två veckorna med uppdrag STS-128, t ex vad han uppskattat mest. Framför allt rymdpromenaderna.

-När jag kom ut genom luckan på första rymdpromenaden hisnade det faktiskt. Jorden snurrade förbi under mig och jag tänkte att här gäller det att hålla sig fast så man inte driver iväg. Men känslan gick över rätt snabbt.

-Men den andra rymdpromenaden var nog det allra bästa. Den var också den längsta jag gjort, sju timmar.

-Det sämsta? Ja, möjligen att jag gärna skulle ha varit uppe längre på rymdstationen. Jag hoppas att många får chansen att komma dit och vara där länge. Men det var nog tyvärr sista gången för mig.

Rykten om tredje resa
Det tog inte lång tid efter landningen förrän det började höras rykten om att det kanske, trots allt, ändå skulle finnas en möjlighet för Christer att flyga en tredje gång. I bakgrunden finns insikten att de sex återstående flygningarna med rymdfärjor kanske inte räcker för att bygga klar internationella rymdstationen. Det kan mycket väl tänkas att det behövs ytterligare några flygningar, och då skulle det finnas en chans.

Men det tror inte Fuglesang själv.
-Det vore förstås jättekul, men det är nog inte realistiskt. Det är amerikanerna som flyger färjorna, och det finns också andra europeiska astronauter som kan komma i fråga om det blir extra turer.

Siktar mot Mars
Christer Fuglesangs rymdfärder är, av allt att döma, alltså slut. Han säger att han hoppas kunna få spela en roll i projekt som leder fram mot nya landningar på månen, och efter det Mars.

-Det skulle väl kunna toppa rymdfärderna kanske, om man kunde få påverka i sådana sammanhang, säger han. Astronauter är ju liksom toppen på isberget, men de kan inte påverka beslut särskilt mycket.

Men ingenting är klart än hur det blir med framtiden. Troligen blir det antingen arbete för europeiska rymdorganisationen ESA, eller så blir det något i Sverige som har med fysik att göra. I Houston blir familjen kvar åtminstone fram till nästa sommar.

Einstein och Obama förebilder
Bland alla de i Sverige som intresserat sig för bemannad rymdfart under de här åren när det plötsligt dök upp ett svenskt ansikte i rymden, är det nog barn och ungdomar som tagit mest intryck.

Christer är en idol för många. Vilka är hans förebilder då?
-För mig som fysiker är ju Einstein är en förebild. Men det finns stora statsmän också. Jag tänker på Mandela. Och Obama har gjort gott intryck så här i början, säger han.

På måndag kl 7.15 sammanfattar Christer Fugleang sina rymdupplevelser i Gomorron Sverige.

Thomas von Heijne