– I början tänkte jag inte på det så mycket. Livet var ju inte det bästa ändå. Tankarna på sjukdomen kom först efteråt när jag kom ifrån missbruket. Att jag har ett virus i kroppen som kommer förstöra min lever.
Det säger Daniel Johansson, före detta missbrukare, när SVT träffar honom en iskall januaridag i centrala Göteborg. Han var 16 år när han började med droger och 18 när han injicerade första gången.
Några år senare satt han i en bil söder om Göteborg med svår abstinens, tillsammans med en kompis som hade hepatit C. Och det fanns bara en spruta i bilen att dela på.
– Jag visste ju att han hade hepatit C, men jag hade så kraftig abstinens att jag inte tänkte på att jag kunde bli smittad, säger Daniel.
– Abstinensen är så jäkla kraftig. Den tar liksom över allt.
”Så onödigt”
Daniel Johansson använde opiater, bland annat heroin, i tretton år innan han fick hjälp att ta sig ur missbruket. Även om han själv inte fått fysiska men av hepatiten har sjukdomen påverkat honom mentalt. Inte minst av att se andra vänner drabbas betydligt värre av viruset.
– De har fått gulsot, åkt in på sjukhus och till och med fått skrumplever.
– Jag tycker att det är så onödigt. Om vi hade haft ett sprututbyte i Göteborg så hade många sluppit smittas. Det säger sig själv att man väljer en ren spruta före en smutsig.
Politikerna i Göteborg har sagt bestämt nej till sprututbytesverksamhet i regionen, bland annat med motiveringen att samhället inte ska förse missbrukare med ”verktyg som kan leda till döden”, enligt det socialdemokratiska kommunalrådet Marina Johansson.
– Jag tycker att det är vansinnigt, säger Daniel Johansson.
Kommunpolitiker måste godkänna
– Politikerna tänker bara på signaler – att det skulle kunna uppfattas om att det är OK att knarka. När det handlar om att skydda människor från en farlig sjukdom. Jag förstår inte deras argument.
Sprututbyte är tillåtet enligt svensk lag sedan 2006 – men för att få starta verksamheten måste sjukvården först fråga kommunpolitikerna om lov, en ordning Daniel Johansson är mycket kritisk till.
– Politikerna borde inte ha något att säga till om i den här frågan. Det borde ju läkarna veta bäst tycker jag.