Hon ska få djurplågarna fällda
”Målsäganden kan inte prata” Antalet djurskyddärenden har ökat dramatiskt dom senaste åren men bristen på bevis gör att få fall leder till åtal och fällande dom. Nu satsar SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) på området rättsmedicin för att stötta polis och åklagare.
Publicerad – Uppdaterad
Veterinär Therese Ottinger från Uppsala är landets första renodlade rättspatolog för djur. Hon har i dag en doktorandtjänst vid Statens veterinärmedicinska anstalt SVA och har till uppgift att så noga som möjligt försöka dokumentera skador på ett djur som misstänks ha utsatts för ett brott.
-Vi har sett ett ökat behov från rättsväsendet av den här typen av utredningar och undersökningar. Tidigare har vi kanske inte varit så duktiga på att formulera intyg och veta vad vi ska titta efter. Vi måste verkligen förfina det här, säger Therese Ottinger.
Det kan handla om att utreda om djuret dött av till exempel vanvård eller misshandel. Eller om ett jaktbrott begåtts.
-Vi tittar till exempel på skottvinklar, fastställer tid för dödsfall och ser hurdana skador djuret har för att konstatera om det utsatts för brott, förklarar Ottinger.
Antalet djurskyddsärenden som har lett till föreläggande eller djurförbud har ökat lavinartat. 2001 låg siffran på 870, 2011 hade den stigit till 2.600, allt enligt Jordbruksverkets statistik. Men antalet fall som går vidare till åtal är betydligt färre, förra året 228. Orsak är ett ofta klent bevisläge och en avig inställning till djurskyddsärenden.
- Jag möts ofta av att de här ärendena skrattas bort. Det handlar ju bara om djur sägs det ironiskt. Men tänk, bara lek med tanken att det handlade om en människa. Vi skulle aldrig acceptera de brotten.
Höga beviskrav
Kammaråklagare Jakob Holmberg välkomnar SVA:s satsning.
- Det handlar om målsäganden som inte kan tala och om fall som sällan har vittnen. Beviskraven är jättehöga. Vi måste kunna presentera sådant material som gör att tingsrätten känner att här vågar vi fälla personen.
För är bevisen tillräckliga går det att ro fall i hamn. För bara några veckor sedan fick han bevis på värdet av en detaljerad utredning när Svea hovrätt utdömde det längsta straffet hittills i Sverige för djurplågeri - ett och tre månaders fängelse. Gärningsmannen hade bland annat använt sin hundvalp som boxpåse.
- Det visar att väl genomarbetade rättsintyg från SVA är nödvändiga säger Holmberg.