Förra året gav svenska folket 117 miljoner kronor till det svenska kungahuset. Mindre än hälften, 57 miljoner kronor, hamnade i slottstaten som förvaltar driften av de kungliga slotten.

Resten, 60 miljoner, är det så kallade apanaget som ska täcka kungens och hans familjs kostnader för bland annat representation och personal. I år höjs anslaget med ytterligare 8 miljoner, med anledning av kronprinsessan Victorias bröllop.

Apanage betyder "att ge bröd". Men hur många limpor som kungen har köpt är i stora delar höljt i dunkel för både skattebetalare, deras folkvalda och deras granskare. Det går i varje fall inte att läsa sig till i hovstaternas verksamhetsberättelse.

Jag har jobbat som revisor och finanskonsult, och som ekonomireporter i 15 år. Men när jag läser den här verksamhetsberättelsen förstår jag inte. Går det bra?

-Det svenska kungahuset lever ganska återhållsamt i förhållande till utländska kungahus. Det går precis plus minus noll, säger Jan Lindman som är ekonomichef på hovet.

Var hamnar pengarna om det blir något över?

-Det blir aldrig pengar över i vår verksamhet. Men om vi något enstaka år får det kan vi flytta över det till nästkommande år.

Är det täta skott mellan kungens privata förmögenhet och hovstaten?

-Ja.

Kungen utser egen revisor
Var gränsen mellan privat och offentligt går är omöjligt att se eftersom det inte finns någon insyn i hovstatens verksamhet.

Riksrevisionen, som ska kolla all statlig verksamhet åt riksdagen, har även i uppdrag att titta på hovets ekonomi.

Men enligt Staffan Nyström, auktoriserad revisor på Riksrevisionen, är det bara förvaltningen av de kungliga slotten som granskas.
Hovstaten och kungens ekonomi får de inte titta på efter en överenskommelse mellan hovet, regeringen och riksdagen.

Hovstatens ekonomi granskas i stället av en privat revisor, Evy Jakobsson, som är utsedd av kungen. Kungen väljer alltså sin egen granskare för en granskning som inte är offentlig. Evy Jakobsson vill inte låta sig intrevjuas framför en kamera.

Peter Rawet