Resten av familjen var ute på restaurang men Oskar hade stannat hemma. De hade kommit överens om att han bara fick spela till fem men en annan av syskonen upptäckte att Oskar var uppkopplad mot spelnätverket. Gunilla ringde hem och låtsades som ingenting när hon frågade vad han gjorde.

-Han svarade ”Jag ser på tv” och då tänkte jag ”oj oj”. Min son skulle aldrig ljuga för mig, men det gjorde han.  

Nu i efterhand kan hon se att det fanns tecken på ett begynnande spelberoende redan under högstadietiden. Han som alltid varit duktig på sport slutade med all träning. Sambon sade att spelandet höll på att gå överstyr men Gunilla trodde inte att det var så illa.

Oskar skötte skolan och spelade under bestämda tider. Nu vet hon att han även spelade på nätterna ibland och att han kunde stänga av spelen och låtsas göra annat på datorn när föräldrarna kom in i rummet. Han var duktig på att luras och att komma med ursäkter.  

Andra året i gymnasiet flyttade Oskar hemifrån och de följande åren dök han huvudstupa in i ett spelmissbruk. Periodvis spelade han dygnet runt och han ville sällan komma hem på besök.

Till slut kraschade han så rejält att han blev inlagd på psykakuten och det var först då som Gunilla kom i kontakt med ett behandlingshem mot spelmissbruk och Oskar fick den hjälp han behövde.

Nu har han ingen dator i sitt hem, känner inte att han skulle kunna låta bli spelandet under låga perioder.

-Spelberoende är som alkoholism men det finns det ingen förståelse för hos kommunen, säger Gunilla. Det är det värsta, att det finns så lite hjälp att få.

Efter många förlorade år är Oskars självförtroende lågt. När han spelade fick han all sin bekräftelse i den virtuella världen.

-Han var superduktig. Han höll på att bli en av de bästa i världen och han kände sig som en kung. Hans kompisar skaffade sommarjobb och tjejer, men han var tryggare i sin värld.