Rapports webbreporter Tove Hanell bevakar rättegångens första dag direkt från domstolen i Köping:

9.50 Utanför salen går rättens ordförande igenom ordningsreglerna för rättegången "som är viktiga på grund av det massmediala intresset". Ord som "värdighet" och "respekt" upprepas. Han säger också att man inte får klättra upp på stolarna.

9.55 Fyra av mammans bästa vänner frågar ordföranden om det finns möjlighet för dem att få plats i salen "fastän medierna har tagit alla platser". Tre platser ordnas.

10.10 Åklagare Frieda Gummesson inleder och talar om den misstänkta tyska kvinnans ansvar för mord och försök till mord. Gummesson yrkar på utvisning från Sverige.

Under tiden som mammans skadeståndsanspråk läses upp samtalar 32-åringen, iklädd ljus skjorta och med uppsatt hår, med personen bredvid henne och nickar kraftigt.

På andra sidan salen sitter mamman, sambon och pappan på samma bänk.

10.15 Pappan tittar rakt fram medan mamman sitter framåtböjd. Sambon sitter mellan dem med armarna i kors och blicken i golvet då kostnaderna för begravningen av barnen räknas upp.

10.20 Åklagaren inleder sin sakframställan med en power-pointpresentation. Den misstänkta stryker sig över håret när inledningen läses upp. Det är svårt att säga om hon tittar på presentationen eller målsägarna som sitter strax bredvid skärmen där presentationen visas.

Det börjar bli varmt i salen eftersom de öppna fönstren stängts då rättens ordförande uppmärksammats på att personer utanför fotograferat genom fönstren.

10.25 Åklagaren går igenom hur mamman och sambon träffades för ett år sedan efter att mamman och pappan separerat. På power-pointskärmen syns två porträtt. Det ena av mamman och sambon och det andra av ett av barnen. Mamman sitter med huvudet lutat mot sambons skjortklädda axel.

Mamman blickar bort mot den misstänkta kvinnan och vänder sig snabbt tillbaka igen.

Den misstänkta 32-åringen tittar ner i golvet och kliar sig i pannan när en bild på henne och sambon, tagen på ett vandrarhem i Grekland, visas upp på skärmen. Åklagaren berättar hur de två turisterna inledde ett förhållande. Även sambon kliar sig i pannan.

10.30 Sambon skakar på huvudet när den misstänkta kvinnans dagboksbeskrivning av sambon läses upp.

Försvarsadvokaten invänder mot det relevanta i att läsa upp delar av den åtalades dagbok och får svaret att det ger en viktig bakgrund.

Pappan sitter nu framåtlutad, men tittar fortfarande rakt fram.

10.40 En mejlkonversation mellan 32-åringen och sambon läses upp.

Åklagaren talar om att två fornlämningar ovanligt nog har betydelse för utredningen. Detta eftersom den misstänkta kvinnan uppgett att hon besökt Hallvarsborgen och letat efter Sigges runstenen när hon besökte Arboga.

-Borgen är en plats hon har varit på förut, säger åklagaren.

Bilder av ruinborgen och stenen visas på power-pointskärmen och åklagaren gör gällande att det är lätt att till fots hitta stenen.

10.50 Gummesson berättar att sambon bröt med den misstänkta kvinnan i februari och att hon tog det mycket hårt. Ett brev som skrevs av den misstänkta efter uppbrottet läses upp.

10.55 Mamman tittar upp mot sambon och tyskan tittar på rättens ordförande.

11.00 Den åtalade kvinnan rullar en gul penna mellan fingrarna samtidigt som salen lyssnar på hennes ord till sambon: "Jag är en sorglig existens. Jag är besviken på dig och besviken på mig."

Åklagaren berättar att den åtalade trots uppbrottet besökte Sverige och sambon på nytt. Relationen återupptas inte.

I mars 2007 är den åtalade i Mariefred, Hon kontaktar då sambon för att säga att hon har druckit stora mängder sömnmedel. Sambon hämtar kvinnan som får återhämta sig i hans lägenhet under två dygn.

11.05 Mamman tittar bort mot den misstänkta kvinnan då åklagaren berättar om det nya självmordsförsök som tyskan gör på Arlanda, då hon skulle åka tillbaka till Tyskland.

11.10 Åklagaren berättar att den åtalade kvinnan folkbokför sig i en förort till Stockholm den 10 juni 2007. Sambon blickar bort mot den åtalade som antecknar på ett block.

11.15 Ytterligare ett brev läses upp. Detta har skickats efter flytten till Stokcholm och i brevet skriver 32-åringen "tro inte att jag är galen".

-Meddelandena gör att han förstår att hon har flyttat till Sverige, säger Gummesson.

Den åtalade fnissar åt något och håller för munnen.

11.20 Kontoutdrag från den tyska kvinnans svenska konto läses upp. Resor till Tyskland varvas med bankomatuttag.

Försvarsadvokaten efterlyser vatten och ventilation och rätten tar en kortare paus. Tre fångvaktare står bakom tyskans rygg när åhörarna lämnar salen. Den åtalade skrattar men undviker att titta mot åhörarna.

11.40 Rättegången återupptas. Mamman vänder sig mot åhörarbänken och nickar igenkännande mot en av journalisterna.

Åklagare Gummesson redogör för hur den åtalade i augusti 2007 åter kontaktar sambon, som då hade inlett ett förhållande med mamman och inte vill ha någon kontakt med den åtalade.

Den vänsterhänta åtalade antecknar flitigt samtidigt som hennes dagboksanteckningar läses upp.

11.45 Åklagaren talar om hur barnen var centrala i sambon och mammans nya liv och att sambon i sin blogg beskriver relationen med mamman och rollen som bonusfar.

11.50 Gummesson redogör för en händelse i oktober 2007. Från en toalett på Södersjukhuset skickar tyskan en bön om hjälp till vänner i Tyskland. Hon vårdas där för skador hon fått efter ett nytt självmordsförsök.

11.55 Utredningens slutsats är att självmordsförsöket beror på den misstänkta kvinnans psykiska ohälsa efter uppbrottet från sambon.

12.00 Delar av ett psykiatriutlåtande om kvinnan läses upp och mamman blickar bort mot den åtalade på andra sidan rummet.

12.05 Delar av rapporten tar upp att "patienten är en kapabel och intelligent kvinna" och att hon "återigen blev upprörd över att den tidigare pojkvännen nu lever med en ny kvinna och hennes barn."

Rättens ordförande bestämmer att det är dags att ta lunchrast och en av fångvaktarna bakom den åtalade säger att det krävs minst en och en halvtimmes paus för att de ska hinna.

13.40 Rättegången återupptas med att åklagaren redogör för hur sambon och mamman flyttade i hop i februari i år. Sambon bloggade då om det nya sambolivet och skrev om hur barnen går upp i vikt, busar och lär sig nya saker.

13.45 Åklagaren redovisar att den kvinnan, som den åtalade hyr ett rum av i Stockholm, i januari upptäcker att hennes hammare saknas i verktygslådan. När hon frågar sin inneboende lämnar den misstänkta kvinnan tillbaka den och säger att hon har lagat cykeln med hammaren.

13.50 Mätarinställningarna på en bil som den åtalade 32-åriga kvinnan har hyrt och telefonlistor från ett besök i Arboga som kvinnan har gjort i januari redovisas.

13.55 Den åtalade fläktar sig med ett anteckningsblad samtidigt som åklagaren berättar hur sambon i februari hittar ett brev från 32-åringen där det står att hon i september fött en son. Sambon är enligt henne far till barnet. Fortsättningen på brevet handlar om hur barnet ska ha blivit bortadopterad till en familj.

14.00 På en nätsajt ger sambon uttryck för sin oro och sina tankar om nyheten i brevet.

14.05 Åklagarsidan drar slutsatsen att 32-åringens brev är ytterligare ett försök att knyta an till sambon och åklagare Gummesson säger att 32-åringen inte har velat gå in på innehållet i brevet under förundersökningen.

14.10 Mamman och sambon följer med i åklagarens power-pointpresentation av hur sambon fått ett mejl från någon som utger sig för att vara adoptivpappan till 32-åringens påstådda son. Mejlet är skrivet i den lägenhet där den misstänkta bor och när sambon skriver att han gärna vill få kontakt med adoptionsbyrån har avsändaren inte svarat.

14.15 Åklagarsidan gör gällande att tyskan i februari gör en rekognosering av trakten runt mammans hus, då hon ska ha iakttagits av personer i Arboga.

14.20 Mamman nickar mot åklagarbiträdet då åklagaren visar fram övervakningsbilderna från Arbogastation 12 mars. Bilderna visar en mörkklädd person som kommer in på stationen.

14.25 Frieda Gummesson beskriver hur den tyskan åker till Arboga den 14 mars. Denna dag skulle sambon ha arbetat, men gjorde inte så. Tyskan hävdar att hon denna dag besökte stenåldersbosättningen Halvarsborg, ett besök som inte blev långvarigt. Rättens ordförande blickar ut över salen och den tyska kvinnan tittar upp mot honom.

14.30 Åklagaren menar att man av telefonlistor kan drar slutsatsen att den tyska kvinnan inte besökt bosättningen. Pappan blickar upp mot ytterligare en uppsättning övervakningsbilder från stationen och skakar på huvudet.

14.35 Tyskan antecknar då framställan har hoppat fram till söndag 16 mars, dagen före attacken i hemmet. Vänner som har umgåtts med tyskan den dagen har i förhör

14.40 Den 17 mars reste tyskan från Stockholm central till Arboga. Själv har hon i förhör sagt att hon började resan vid 15-tiden men åklagaren menar att en kartläggning av hennes dag visar att hon omöjligt kan ha åkt innan 16.36. Detta får följden att åklagaren inte tror att tyskan kan ha hunnit ut till Halvarsborgen Pappan stryker sig över pannan och lutar sig mot sambon och säger något som sambon besvarar.

14.45 Mamman följer med i förundersökningshandlingarna då åklagaren talar om att sambon var på jobbet under kvällen då attacken skedde, men att han kom hem tidigare då han hade glömt något.

-Det är en tillfällighet att han kommer hem när han gör.

På andra sidan gatan bor en granne som ska höras om iakttagelser av en person som hon sett på uppfarten till mamman och sambons hus.

14.50 Runt 21-tiden kommer tyskan tillbaka till Stockholm och dyker upp i lägenheten runt midnatt, enligt hennes hyresvärd. Dagen efter beger hon sig till Tyskland. För en vän i Tyskland ska hon ha berättat hur hon fick lämna i från sig en hammare i säkerhetskontrollen vid Skavsta.

-Vi har inte beslagtagit en, utan flera hammare från flygplatsen, men ingen av de hammare som vi undersökt har gått att knyta till henne, säger åklagaren och blickar mot tyskan som åter fläktar sig med ett papper i den varma salen.

14.55 Åklagarbiträdet läser upp rättsläkarens rapport om hur barnens och mammans skador uppstått.
?Med upprepade slag med ett trubbigt föremål, till exempel en hammare?. Tyskan sitter still och tittar rakt fram medan mamman, pappan och sambon blickar dels mot åklagarbiträdet, dels ner i förundersökningen.

15.20 Tyska, norska och svenska journalister väller på nytt in i salen och sakframställan börjar närmasig slutet.

-Vid tiden efter brottet har det gjorts ett minutiöst teknikerarbete. Men det är ingen nyhet att man inte har hittat något DNA som binder den åtalade till platsen, säger åklagare Frieda Gummesson.

Däremot finns skoavtryck.

-Det här skoavtrycket är mycket likt det skoavtryck som en speciell typ av sko skulle lämna och SKL uppskattar storleken till mellan 40 och 42, redogör Gummesson och visar på en bild av ett skoavtryck som hittats på golvet. Hon tillägger att 40-42 är den tyska kvinnans skostorlek.

15.25 Ett fotografi visas upp på power-pointskärmen. På bilden syns 32-åringen där hon bär skor av den typ som lämnat märken på golvet i huset i Arboga.

15.30 Bland den misstänktas tillhörigheter har man hittat anteckningar med gatuadressen till sambons och mammans lägenhet.

-Bredvid adressen står det "break your neck", säger åklagare Gummesson, varpå den åtalade skrattar till.

Hårstrån har hittats på 18 ställen.

-Flertalet såg ut att vara klippta eller avhuggna, säger Frieda Gummesson.

Samtliga har skickats till Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, för analys.

Den åtalade 32-åringen ryser till så att hon skälver i kroppen då åklagaren berättar att det hår som hittades i mammans hand inte kom från 32-åringen .

15.35 Två katter fanns i familjen och katthår har hittats på 32-åringens kläder. Resultatet av håranalysen talar dock för att håret på kläderna inte kom från de katterna.

-Därmed slutpratat om hår, säger Gummesson och går i stället över till att introducera de vittnen som hon kallat.

15.40 Pappan tittar rakt fram i salen då åklagare Gummesson berättar att hon, trots att pappan är avskriven som misstänkt för gärningarna, vill föra fram bevisning som visar att han omöjligt kan vara gärningsmannen.

15.45 -Jag vill också peka på det som visar att sambon är utesluten som gärningsman, berättar åklagaren, varpå den åtalade 32-åringen tittar länge mot sambon.

15.50 Mammans medvetandegrad varierade under de inledande förhören med henne.
Innan isoleringen hävdes hölls en vallning i bostaden i Arboga.

15.55 Åklagaren spelar upp det samtal som sambon ringer in till SOS då han kommer hem och finner de skadade i huset. Mammans vänner i salen snörvlar högt och stämningen är tryckt på åhörarbänkarna. Mamman, som sitter med huvudet lutad mot sambon tittar upp mot den åtalade kvinnan som sitter stilla och tittar framåt.

16.00 På inspelningen hörs den chockade sambon förklara skadorna för SOS-kvinnan och i bakgrunden hörs kvidanden.

SOS-kvinnan:

-Kan nån av dem berätta vad som har hänt?

Sambon:

-Nej, ingen kan berätta någonting, det går inte att få kontakt med dem.

-Nu är ambulansen här!

16.05 Efter den tolv minuter långa inspelningen inleds försvarets sakframställan.

-Det är oerhört tragiska händelser som vi fått höra om här i dag. Men det är inte den åtalade som har utfört brotten, säger försvarsadvokat Per Ingvar Ekblad.

16.10 Pappan tittar på försvarsadvokaten med rynkad panna då advokaten hävdar att mamman inte alls varit så isolerad från medieuppgifter innan hon förhörts av polis, som åklagaren vill göra gällande.

-Det här är oerhört hemska brott. Men den åtalade är inte en person som besitter de egenskaperna som krävs för att genomföra det här, viket vi förmodligen kommer att komma in på i nästa vecka, säger försvarsadvokaten och tackar för sig.

Tove Hanell