Många landsting missar att ta omhand om organ från avlidna, på grund av dåliga rutiner och bristande engagemang hos vårdpersonalen.
Magnus Levin har två slangar som pumpar blod från och till hans bröstkorg. Vi är på en njurmedicinsk avdelning på sjukhuset i Norrköping och hit går Magnus minst fyra dagar i veckan. Han är en 768 svenskar som just nu väntar på att få nya organ transplanterade. Magnus behöver en ny njure och ny bukspottskörtel och går i dialys för överleva.
– Livet känns pausat. Jag kan inte göra så mycket som jag skulle vilja göra. Dialysen blir ju min vardag. Det här är halvtidsjobb för mig, säger han och sneglar mot dialysmaskinen.
Stor skillnad mellan landsting
Det är brist på donerade organ i Sverige idag. Det är därför viktigt att landstingen lyckas med så många donationer som möjlig. Varje avliden donator som landstingen lyckas identifiera kan rädda livet på upp till åtta personer.
Men det är idag stor skillnad på hur många organdonationer varje landsting lyckas göra. Till exempel lyckades landstinget i Uppsala län genomföra 19 organdonationer förra året.
Landstinget i Östergötland, som är ungefär lika stort som Uppsala, genomförde bara tre. Enligt Socialstyrelsen beror bristen på organ som råder i Sverige delvis på att många landsting missar att identifiera möjliga organdonatorer.
– Det är svårt att säga att landstingen inte känner ansvar, men de prioriterar lite olika, säger Bengt-Åke Henriksson. Han är en av Sveriges främsta experter när det gäller donationsfrågor. Han är ledamot i Socialstyrelsens Donationsråd och var tidigare regional donationsansvarig läkare i Västra Götalandsregionen.
– Jag tror att vårdgivarna, alltså landstingen och de enskilda sjukhusen måste prioritera frågan med organdonation och ge de personer som fått i uppdrag att arbeta som donationsansvariga tid och resurser att arbeta med frågan på ett aktivt sätt, säger han.
Få kan donera
Organ som doneras från avlidna måste komma från personer som ligger i respirator inlagda på en intensivvårdsavdelning. Dödsorsaken måste vara hjärninfarkt och så måste den avlidna eller dess anhöriga ställa sig positiva till donation.
Det är med andra ord relativt få som kan donera sina organ efter sin död. Skälen till att landstingen lyckas hitta olika många donatorer kan bero på flera saker, inte bara bristande rutiner.
För att göra en mer rättvis jämförelse har Socialstyrelsen delat in Sveriges landsting i sex regioner. Inom varje region finns ett universitetssjukhus med en neurointensiv. Snittet för hela landet låg på 15 donationer per miljon invånare förra året. Även här blir skillnaden mellan de olika regionerna tydlig.
Bäst på att genomföra organdonationer var Uppsala/Örebro och Region västra som låg på 21 respektive 19 organdonationer per miljon invånare, medan Region Sydöstra och Stockholm hamnade på 9 respektive 10 donationer per miljoninvånare under 2012. Det visar siffror från Socialstyrelsen.
– Jag tycker inte att det är acceptabelt. Konsekvensen blir ju att färre patienter som väntar på organ blir hjälpta, säger Bengt-Åke Henriksson.
Får inte missas
Just nu pågår en statlig utredning som ska försöka hitta lösningar på problemen med organdonation och jämna ut skillnaden mellan landstingen. Den ska vara klar i januari 2015. Och enligt Magnus Levin är det bråttom för landstingen att få bättre rutiner när det gäller organdonation.
– Att man missar organ... Det måste vara jättetydliga regler. Det får inte missas, säger han.