Jag skjuter fram gasreglaget till 100 procent och stegar mig sedan vidare till zon tre på efterbrännkammaren. Snabbt börjar rullbanan försvinna under nosen, medan fartnålen klättrar över 200 km/h och jag börjar ta åt mig spaken.
Jag stiger upp från banan mot en blå himmel med enstaka moln och svänger vänster ut över hälsingekusten. På några få minuter har jag förvandlats från TV-reporter till Viggenpilot.
Så nära verkligheten man kan komma
Det ska sägas först som sist att jag hade god hjälp av Göran Bengtsson som är en av Sveriges mest rutinerade instuktörer på Viggen. Platsen är gamla flygflottiljen F15 i Söderhamn, närmare bestämt det lilla flygmuseet.
Här minner en handfull flygplan i utställningshallen om fornstora dagar. Flottiljen lades ner 1998 och sedan dess kämpar entusiaster och före detta anställda för att hålla minnet levande. Sedan ett knappt år har de fått god hjälp av museets senaste nytillskott – en Viggensimulator med enorm projektorduk som ger den som flyger känslan av att sitta i ett riktigt stridsflygplan.
De före detta viggenpiloter som prövat och regelbundet flyger här, säger att simulatorn flygmässigt är så nära verkligheten man kan komma. Den stora skillnaden är förstås att det inte blir några G-krafter.
Publikmagnet
Museet har under en lång rad år legat stabilt kring 5.000 besökare per år. Sedan simulatorn kom på plats har besöksantalet ökat till 7.500 på mindre än ett år. Det innebär alltså en ökning med minst 50 procent och större lär den bli innan helåret har gått.
Men inte alla flyger – av de 2.500 nya besökarna har bara omkring 500 faktiskt satt sig i förarkabinen, som förresten suttit på ett riktigt flyplan som loggat många timmar i lufthavet över Hälsingeskogarna.
Museichefen Jörgen Rystedt konstaterar att varje simulatorbesök tycks generera fyra museibesökare som nöjer sig med att se på samlingarna.
Och den nya publik man fått består till ganska stor del av besökare som kommer långväga ifrån eftersom man nu får mer än bara ett museibesök. Man får en upplevelse.
– Allt i kabinen fungerar och flygegenskapen blir ungefär som att flyga i verkligheten med undantag för G-krafterna. Men jag har ju själv sett besökare som har suttit och hållt sig i kanten när de svänger, bara för att inte ramla ur, berättar Jörgen Rystedt.
Återväxten ett bekymmer
Simulatorn är frukten av ett enormt ideellt arbete och av sponsorhjälp med en del av den tekniska utrustningen. Det enda orosmolnet på den virtuella Viggenhimlen är återväxten.
– Ja problemet är att försöka få folk som ställer upp ideellt och gärna fler yngre, konstaterar Jörgen Rystedt
Men kanske kan simulatorn lösa problemet. Med större publik och fler intresserade, hoppas man att också få fler som kan hjälpa till.
Att få krypa ner i förarstolen på en Viggen och ta en sväng över Hälsingland, San Fransisco, eller kanske Västindien, är när allt kommer omkring en förmån som säkert kan locka både en och annan att tillbringa mer än några enstaka timmar på museet.