– Det var en stark upplevelse. Han har en väldigt stark utstrålning, en värme och generositet. Man blev som omsluten av honom.
Det var dagen innan Nelson Mandela skulle motta Nobels fredspris, 1993. Thomas Ledin blev, tillsammans med Mikael Wiehe, inbjuden att åka till Oslo för att närvara vid prisutdelningen på grund av sitt stöd för Mandelas parti ANC och deras arbete. Men dagen innan ceremonin skulle visa sig bli än mer speciell för de två musikerna.
– Vi blev fösta in i ett rum, som inte var större än tio kvadrat. Där satt han, och han reste sig. När vi kommit in stängdes dörrarna bakom oss, och så var det bara vi tre. Jag ryser nu när jag tänker på det.
”Det var omtumlande”
ANC-galan hölls 1985 som en manifestation mot den sydafrikanska-regimen och ägde rum i Scandinavium i Göteborg. Thomas Ledin beskriver det som att galan ägde rum i en tid då det fanns en längtan bland svenska rockmusiker att göra något som var ”större och viktigare” än det artistiska. Det fanns ett enormt intresse, berättar Ledin, alla som tillfrågades sa ja. Även dåvarande statsminister Olof Palme höll tal under galan.
På andra sidan jorden, i en fängelsecell på Robben Island, satt ANC-ledaren Nelson Mandela. Trots avståndet nåddes han av det svenska stödet för hans arbete. Åtta år senare ville han uttrycka sina tacksamhet.
– Han hade speciella band till Sverige och talade om hur Sverige var med och stödde ANC:s sak. Han tackade för vårt engagemang. Det var omtumlande, säger Thomas Ledin.
Minns mötet
Thomas Ledin minns Mandela som en kompass för omvärlden, som en förebild för förlåtandets kraft och tron på det goda. Det fanns alltid något lekfullt i den där blicken, säger han.
Trots att det gått två årtionden sedan mötet minns han fredskämpens ord.
– Han berättade att morgonen efter ANC-galan berättade hans fängelsevakt om vad som hade utspelat sig på andra sidan jorden, och han berättade om vilken glädje det gav honom. Man fick tårar.