Utan tvekan har Stefan Löfven fått ett bra utgångsläge som partiledare i och med att Socialdemokraterna gick ner sig så djupt under Håkan Juholts ledning. Så här i efterhand sänder nog Löfven en tacksamhetens tanke till Juholt, som länge vägrade att avgå trots fallande opinionssiffror.

Väljare återvänder
I januari fick partiet i Sifo bara 24,6 procent och det är den siffran Löfven nu kan jämföra sig med. Sett i det ljuset är uppgången 4,6 procentenheter remarkabel. Förklaringen till uppgången är en kombination av att Juholt avgått och att Stefan Löfven utsetts. Juholt hade låga personliga förtroendesiffror och stötte aktivt bort väljare från Socialdemokraterna. När han nu avgått återvänder en del av dessa väljare.

Samtidigt har Stefan Löfven klarat sina första veckor som S-ledare utan att begå några uppenbara misstag. Han framstår som kompetent och eftertänksam samtidigt som han framstår som obefläckad av tidigare S-politik, trots att han länge suttit i partiets tyngsta politiska organ, det verkställande utskottet.

Mycket återstår
Socialdemokraterna återtar framför allt traditionella S-väljare på landsorten. Man tar tillbaka väljare från i första hand Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Däremot finns inga tecken på att S gör inbrytningar i de viktiga TCO-grupperna eller i storstadsområdenas medelklassgrupper. För att vinna nästa val är detta ett måste.

Om Löfven lyckas med detta avgörs av hur han utvecklar Socialdemokraternas politik det närmaste året. Att han åtnjuter ett brett förtroende på arbetsmarknaden är en bra start, men han måste nu i aktiv handling redovisa en politik som uppfattas som både trovärdig och framtidsinriktad.

Nästa uppgift är förmodligen ännu svårare för Löfven: Att sy ihop ett rödgrönt regeringssamarbete som väljarna har förtroende för. Det misslyckades Mona Sahlin med. I storstäderna ifrågasatte väljarna Vänsterpartiets medverkan i koalitionen och på landsbygden var skepsisen stor mot Miljöpartiet. Det här är en ekvation som Löfven måste lösa i god tid före valet. Men hans uppgift underlättas inte av att den nye vänsterledaren Jonas Sjöstedt tycks ha siktet inställt på Socialdemokraternas vänsterflank. Att Vänsterpartiet i den här Sifon backar innebär snarast att Sjöstedt skärper tonläget ytterligare.

För Kristdemokraterna är läget fortsatt dystert. Partiet tycks vara fast förankrat i fyraprocents-träsket och det är kanske inte så märkligt med tanke på att KD mer eller mindre befunnit sig i ett konstant inbördeskrig sedan valet 2010. Ska partiet ha en chans att hålla sig kvar i riksdagen efter nästa val krävs kanske inget mirakel men näst intill.

Mats Knutson
mats.knutson@svt.se