Det kan vara ett val mellan liv och död och det är långt från alla som har kraft och mod att bryta sig ut när de lever under hedersförtryck och hedersvåld.

Att lämna sin familj är inte lätt men Nina har flytt från förtrycket två gånger.

-Man vet aldrig när man kommer att bli slagen eller dö. Man är rädd hela tiden. Man känner sig värdelös och ensam. Man får inte ha några åsikter, säger hon.

Nina  blev bortgift som 16-åring med sin kusin. Hon tvingades åka med till hans hemland Marocko men lyckades fly hem till Sverige där hon är född.

Det accepterades inte och hon blev tvungen att fly igen.

-Jag hade inget annat val. Jag gick till kommunen. Det var mitt hopp.

-Så är det. Jag vill inte gifta mig med den som de vill gifta bort mig med.

Men Nina fick ingen hjälp av kommunen.

-De tittade på mig som jag var dum i huvudet. De trodde inte på mig.

I dag lever Nina med skyddad identitet, men hon tycker det är svårt att leva fritt eftersom hon under största delen av sitt liv inte ens fick tänka fritt.

Rädda kallas "rasister"

Anne-Sofie Roald, som är professor i religonsvetenskap, menar att när utsatta personer väl söker hjälp, missar myndigheter den bakomliggande orsaken.

Ibland sker det medvetet,  hävdar hon.

-Om en ung flicka i invandrarmiljö har dödats eller misshandlats ska man ta som utgångspuinkt att det är hedersrelaterat.

-Vi är alltför rädda för att  kallas rasister om vi tar som utgångspunkt att våldet är hedersrelaterat. Jag tycker vi ska vara lite realistiska, säger Anne-Sofie Roald.

För Nina och andra i samma situation handlar konflikten med föräldrarna om att de har tagit till sig den svenska livsstilen medan deras föräldrar lever kvar i den gamla traditionen och kulturen.

-Hur kunde mina föräldrar göra så mot mig? Varför kunde jag inte ha fått en normal uppväxt?

-Jag vill själv bestämma vad jag vill göra. Jag är väldigt glad för att jag lyckats överleva allt detta, säger Nina.

Fotnot: Nina heter egentligen något annat